Kepler är tillbaka! Läs första kapitlet ur nya boken ”Spegelmannen”
Böckerna

Kepler är tillbaka! Läs första kapitlet ur nya boken ”Spegelmannen”

Sveriges främsta deckarduo är tillbaka med den efterlängtade åttonde delen i succéserien om kriminalkommissarie Joona Linna. Vi bjuder exklusivt på hela första kapitlet att ladda upp med inför boksläppet.

Av: Linnea Ivares
Publicerad: 16 oktober 2020

Sveriges främsta deckarduo är tillbaka med den efterlängtade åttonde delen i succéserien om kriminalkommissarie Joona Linna. Vi bjuder exklusivt på hela första kapitlet att ladda upp med inför boksläppet.

1

Genom klassrummets smutsiga fönster ser Eleonor hur den hårda vinden för med sig stoft längs vägen och tvingar träd och buskar att böja sig.
Det ser ut som om en flod flyter fram utanför skolan. Grumlig och ljudlös.
Klockan ringer och eleverna samlar ihop sina böcker och anteckningar. Eleonor reser sig och följer med de andra ut i kapprummet.
Hon betraktar sin klasskamrat Jenny Lind som står framför sitt skåp och knäpper jackan.
Ansiktet och det blonda håret är avspeglat i den buckliga dörren av plåt.
Jenny är vacker och annorlunda. Hon har intensiva ögon som gör Eleonor nervös och varm om kinderna.
Jenny är konstnärlig, fotograferar och är den enda på hög- stadiet som läser böcker. Hon fyllde sexton år förra veckan och Eleonor gratulerade henne.
Eleonor är det ingen som bryr sig om, hon är inte tillräckligt snygg, det vet hon, även om Jenny en gång sa att hon skulle vilja göra en serie porträttfotografier av henne.
Det var efter idrotten när de stod i duschen.
Eleonor tar sina saker och följer efter Jenny till utgången. Vinden sveper med sig sand och fjolårslöv längs den vita fasaden och ut över skolgården.
Linan piskar snabbt mot flaggstången.
Jenny når fram till cykelparkeringen, stannar och skriker något, gestikulerar irriterat och börjar sedan gå utan sin cykel. Eleonor har punkterat däcken på den, hade tänkt att hon skulle kunna hjälpa Jenny med väskan och cykeln hela vägen hem till henne.
De skulle börja prata om porträtten igen, om att svartvita fotografier är som skulpturer av ljus.
Hon stoppar fantasin innan den når fram till den första kyssen.
Eleonor följer efter Jenny förbi Backavallen.
Restaurangens uteservering är tom, de vita parasollen skakar i vinden.
Hon tänker att hon ska skynda ifatt Jenny men törs inte.
Eleonor håller sig kanske tvåhundra meter bakom henne på gångvägen som löper parallellt med Eriksbergsvägen.
Molnen jagar fram över grantopparna.
Jennys ljusa hår kastas runt i blåsten och flyger tillbaka över hennes ansikte av vinddraget från en grön linjebuss.
Marken skälver när den kör förbi.
De lämnar den sista bebyggelsen bakom sig och passerar scouternas gård. Jenny sneddar över vägen och fortsätter på den andra sidan.
Solen bryter igenom och molnskuggorna störtar fram över en hage.
Jenny bor i en vacker villa i Forssjö precis vid vattnet.
En gång stod Eleonor utanför hennes hus i mer än en timme. Hon hade hittat Jennys försvunna bok, som hon själv hade gömt, men vågade inte ringa på dörren utan la den till slut i brevlådan.
Jenny stannar under de hängande kraftledningarna och tänder en cigarett innan hon fortsätter gå. De blanka knapparna längst ner på ena ärmen blinkar till i ljuset.
Eleonor hör mullret från ett tungt fordon bakom sig.
Marken gungar när en långtradare med polsk registreringsskylt passerar henne med hög hastighet.
I nästa ögonblick gnisslar bromsarna och släpet kränger åt sidan. Långtradaren svänger brant in till vägrenen, rullar rakt över remsan av gräs och ut på gångvägen precis bakom Jenny innan föraren får stopp på det tunga ekipaget.
– Vad fan, ropar Jenny avlägset.
Vatten rinner från taket nerför det blå kapellet till trailern och drar upp ett blankt spår genom smutsen.
Dörren öppnas och föraren klättrar ner från förarhytten. En svart skinnrock med en konstig grå fläck stramar över hans breda rygg.
Det smålockiga håret når nästan ner till axlarna.
Han går med stora steg mot Jenny.
Motorn är fortfarande igång och röken från de kromade avgasrören dras ut till tunna streck.
Eleonor stannar till och ser föraren slå Jenny rakt i ansiktet. Några stroppar till kapellet har lossnat från sina fästen och en sektion av släpets överdrag fladdrar ut i blåsten så att Eleonor inte längre kan se Jenny.
– Hallå? ropar Eleonor och fortsätter framåt. Vad håller du på med?
När det grova tyget sjunker ner igen ser hon att Jenny har ramlat på gångvägen några få meter framför långtradaren.
Jenny ligger på rygg, lyfter på huvudet och ler förvirrat med blod mellan tänderna.
Den lösa delen av kapellet börjar slå i vinden.
Benen darrar under Eleonor när hon kliver ut i det blöta diket. Hon tänker att hon ska ringa polisen och tar upp sin telefon, men hennes händer skakar så mycket att hon tappar den.
Den faller genom ogräset och landar på marken.
Eleonor böjer sig ner, hittar telefonen, höjer blicken och ser under långtradaren hur Jennys fötter sparkar när föraren lyfter upp henne.
En bil tutar när Eleonor kommer upp på vägen och börjar springa mot lastbilen.
Långtradarförarens spegelglasögon glimmar till i solljuset när han torkar av sina blodiga händer på jeansen och klättrar upp i hytten, slår igen dörren, lägger i en växel och börjar köra med ena framhjulet fortfarande på gångvägen. Den torra gräsremsan ryker när lastbilen dundrar ut på vägen igen och får upp farten.
Eleonor stannar flämtande.
Jenny Lind är borta.
En söndertrampad cigarett och väskan med läxböckerna ligger kvar på marken.
Stoft flyger snabbt över den tomma vägen. Dammoln jagar förbi åkrar och gärdsgårdar. I all evighet kommer vinden röra sig över jorden.

Köp boken här

Köp boken här

Lyssna på boken här

Lyssna på boken här

INTERVJUER, TÄVLINGAR OCH ERBJUDANDEN FRÅN ADLIBRIS OCH BOOKBEAT, MEN FRAMFÖR ALLT – MASSOR AV BOKTIPS!

Prenumerera på Selmas boktips

Jag accepterar villkoren.

En sida till? Fortsätt läs!