Vårt livsutrymme är numera begränsat på grund av coronaviruset. Vi har fått lära oss att vi helst ska stanna hemma, avstå från onödiga ärenden och undvika folksamlingar. Särskilt de som tillhör gruppen 70-plus, eftersom de löper mycket större risk att bli allvarligt sjuka.
Ändå hör man berättelser om 70-plussare som kommer in på biblan och tillkännager att ”jag tillhör riskgruppen och får absolut inte bli smittad”. I tidningsrummet sitter gubbarna och klagar över att man ”inte får inte gå någonstans nuförtiden”, när de uppenbarligen har gått till biblioteket. Men det är som om det inte räknas?
Vi har även klassikern med föräldrar som obekymrat anförtror sig: Jaa, jag har precis hämtat lilla Tindra här, hon blev hemskickad från förskolan med misstänkt ebola så jag tänkte att vi ska låna på oss rejält med böcker nu när vi måste stanna hemma. Och man svarar: Jaha, så bra då… (tar tre steg bakåt, försöker hålla andan och spritar händerna frenetiskt så fort de gått ut.) Men tack för att ni delar med er. Verkligen.