9 vackra dikter om kärlek att läsa på bröllop och vigsel

Innan vi möttes

Fujiwara No Yoshitaka, 954-974 e kr
Från japanska av Shozo Matsushita och Per Erik Wahllund

Innan vi möttes
min älskade var mitt liv
av ringa värde –
Nu kan jag plötsligt icke
få leva det länge nog

Ur Nattmusik för trollsländor

Eva-Stina Byggmästar

Nattens spilta är tom –
någon har lett månens häst
ner till bäcken för att dricka,
en allra sista gång

Min bröstkorg är tom –
du stal mitt hjärta och jag har
kommit för att säga, behåll det –
det är en leksak som jag hoppas
att du aldrig ska tröttna på

Folkviseton

Nils Ferlin

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Ur Nattmusik för trollsländor

Eva-Stina Byggmästar

Vi talar så ofta om att finna kärleken,
hitta något, någon att älska och hålla av,
att livet är meningslöst utan ömhet,
lust och närhet men vi tänker föga
kanske inte alls på att vi samtidigt
med denna hunger – detta begär,
bjuder in sorgen och förlusten
i våra liv – för kärleken handlar
alltid om att gå – att gå vilse, gå
i allt vidare cirklar – om att bli
en annan, bli du

Har du gått vilse,
då vet du: du har älskat!

Korintierbrevet 13: 4-7, 13

Kärleken är tålmodig och mild,
kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tillräknar inte det onda.

Den glädjer sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
Den förändrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting.

Nu består tron, hoppet och kärleken,
dessa tre, men störst av dem är kärleken.

Hur kan jag säga

Karin Boye, ur De sju dödssynderna

Hur kan jag säga om din röst är vacker.

Jag vet ju bara, att den genomtränger mig

och kommer mig att darra som ett löv

och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.

Det bara skakar mig att de är dina,

så att för mig finns ingen sömn och vila,

tills de är mina.

C-dur

Tomas Tranströmer, ur Den halvfärdiga himlen

När han kom ner på gatan efter kärleksmötet
virvlade snö i luften.
Vintern hade kommit
medan de låg hos varann.
Natten lyste vit.
Han gick fort av glädje.
Hela staden sluttade.
Förbipasserande leenden –
alla log bakum uppgällda kragar.
Det var fritt!
Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro.
Så tyckte han!

En musik gjorde sig lös
och gick i yrande snö
med långa steg.
Allting på vandring mot ton C.
En darrande kompass riktad mot C.
En timme ovanför plågorna.
Det var lätt!
Alla log bakom uppfällda kragar.

Det blir vackert där du går

Pär Lagerkvist

Det blir vackert där du går,
marken, stigen, stranden som du följer,
allt tycks ljusna, glädjas,
allt som ser dig.

Kan väl jorden glädjas
för att någon stiger på den,
trampar på den,
en som den älskar?

Fråga inte mig. Jag ser blott skenet,
hur det dröjer kring dig,
svävar över marken,
som om jorden log.

Stig på den, som gläds att se dig lycklig.
Blott inte hårt,
som om du visste att du var älskad

Idyll

Karin Boye, ur För trädets skull

Din röst och dina steg faller mjuka som dagg på min arbetsdag.
Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av din levande värme.
Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod, och jag undrar bara,
att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor.

Nu sluter sig vardagens rymd kring oss två, lik en len lätt dimma.
Är du rädd att bli fånge, är du rädd att drunkna i det gråa?
Var inte rädd: i vardagens innersta,
i allt livs hjärta,
brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg.