Selma Lagerlöf föddes 1858, in i en tid då kvinnors rättigheter i samhället var begränsade: de fick inte rösta, var inte välkomna på allmänna läroverk, fick ansöka om att bli myndiga. Ja, att leva som kvinna var svårt om man inte stämde in i mallen och ville ägna sitt liv åt familjen – och det ville inte Selma, vare sig som barn eller vuxen. Hon ville gå sin egen väg.
– Hon var väldigt smart och driven, en otroligt stark vilja att bli författare som föddes redan i hennes barndom, berättar Anna Nordlund som är doktor i litteraturvetenskap och lektor i didaktik vid Uppsala universitet.
Hon är aktuell med biografin Selma Lagerlöf. Sveriges modernaste kvinna – ett praktverk som visar upp bilder vi aldrig sett tidigare av en av våra allra mest kända och älskade författare. Boken ger oss historien om en extremt driven människa som ständigt kämpade för att vara så aktuell som möjligt.

– Det har funnits en ambivalens kring hennes författarskap, redan under hennes livstid. Hon levde under en tid när man vill bryta med realismen i litteraturen. Mitt i det kom Selma Lagerlöf och skrev precis i den nya andan och då visste man inte vad man skulle göra med henne. Istället förminskades hon gärna: en ”liten, liten lärarinna därute i provinsen” som sitter och gör det här. Hon framställdes som inte medveten.
Stämplad som sagotant
Och sedan har det där gått igen – Selma Lagerlöf fick ständigt kämpa mot ”sagotantsstämpeln”. En stämpel tidvis också utnyttjade, särskilt under början av 1900-talet då det var väldigt populärt att skriva sagosamlingar.
Framgångsberättelsen om Selma Lagerlöf liknar inte många andra. Efter debuten med Gösta Berlings saga slog hon igenom med romanen Jerusalem. Hon tjänade enorma summor pengar, och höll alltid nära kontakt med sina läsare. Hon medverkade också gärna i veckopressen och i nya medier som film och radio.
– Hon ville nå ut och såg nya möjligheter att nå ut hela tiden. Hon köpte exempelvis in sig i ett filmbolag. Under den tiden såg många film som ”dålig kultur” men hon såg det som något att uppvärdera. Hon var jätteviktig för svensk filmindustri, framgångarna för svensk stumfilm beror till stor del på henne, berättar Anna Nordlund.