Atefeh Sebdani är bara fem år gammal när hon och hennes bröder rycks ifrån deras mamma och smugglas bort till Europa från Iran. Deras föräldrar kvarblir i ett iranskt motståndsrörelsens militärläger, där de kämpar som soldater. Min hand i min är en gripande skildring av Atefehs uppväxt, där hon som barn tvingas förlita sig på sig själv, och där samhället alltför ofta misslyckas med att se och hjälpa det utsatta barnet. Det är också berättelsen om en stark vilja som med mod lyckas bryta sig loss och frigöra sig.
Nahid och Masood är 18 år gamla när de träffas i Teheran. När revolutionen kommer smyger de runt i staden och delar ut flygblad. De riskerar allt, men det är samtidigt roligt, kittlande och spännande. En dag blir en demonstration långt med våldsam och allvarlig än vad de kunnat föreställa sig. Nahid och Masood flyr med sin dotter till Sverige och försöker bygga ett nytt liv. 30 år senare får Nahid ett sjukdomsbesked som hon möter med ilska. Ilska över hur livet blev, det som inte blev, det ständiga kampen och förlusten. Det var vi är en roman full av kraft, vrede och livsglädje som greppar tag i läsaren från första sidan.
Familjen Irandoust har lämnat Iran för Sverige, och mötet med det nya landet och dess invånare är inte alltid smärtfritt. Men med envishet och en positiv inställning går allt. Hoppas de. Marjaneh Bakhtiari skildrar familjen och deras vänner med humor, ironi och sympati och riktar strålkastarljuset mot både ”gammalsvenskar” och ”nysvenskar”. För vem gör rätt och vem gör fel? Är det kanske ändå lika långt från Glumslöv till Malmö som från Malmö till Teheran? Finns det egentligen något politiskt korrekt beteende, eller står vi alla trots vår goda vilja hela tiden med båda fötterna i klaveret? Och finns det kanske något sätt att trots våra olikheter mötas på lika villkor?
I Teherans ökända kvinnofängelse Evin föds Neda. Bara några månader senare tas flickan från sin mor. Omid är tre år gammal när han ser sina föräldrar föras bort av militärpoliser. Sheida får tjugo år efter faderns försvinnande reda på att han har avrättats. Nedas, Omids och Sheidas öden är några av flera skickligt sammanvävda historier om mödrar, fäder, barn och älskande, som lever i Iran mellan 1983 och 2011. Sahar Delijani skriver om människor som trots en ohygglig historia aldrig ger upp hoppet. En berättelse om revolutionens barn, de som bär ärren av det förflutna men förenas i drömmen om frihet och rättvisa.
En berättelse om Irans förlorade generation. Arash Hejazis memoarbok beskriver livet under terrorn: hur folket först välkomnade störtandet av den hatade shahen, bara för att se revolutionen kidnappas av mullorna och övergå i ett skräckvälde ingen kunnat förutse. Författaren skildrar Irans moderna historia utifrån först en pojkes och sedan en mans perspektiv.
Boken kan finnas på bibliotek och i second hand-butiker.
Ett familjeepos som utspelar sig under flera viktiga skeden i Irans dramatiska historia. I mittpunkten står huset vid moskén, där tre kusiners familjer bor: köpmannen Agha Jan, imamen Alsaberi och böneutroparen Agha Shoja. Familjen har i flera generationer styrt det mesta i staden Senejan. På basaren härskar matthandlaren Agha Jan. Dessutom antecknar han allt som rör familjen, familjen, staden och huset med svärmödrar, barn, matthandlare och halvgudar.
Boken kan finnas på bibliotek och i second hand-butiker.
Ett självbiografiskt resereportage om Azar Mahloujian som efter 19 års exil i Sverige återvänder till Iran. 1982 flydde hon från jobb, familj och postrevolutionens Iran. Nu återvänder hon till hemlandet, med rädsla för sitt eget liv men med ett tvingande behov av att med egna ögon se hemlandets förändring. De 19 åren i Sverige har inte bara förändrat Azar, utan även Iran och hela Mellanöstern. Azar besöker familj och vänner och berättar med humor och värme om det stillsamma uppror hon ser. Ett vardagsmotstånd som växer sig allt starkare och sakta urholkar de religiösa ledarnas maktställning.