”Vissa författare bär man med sig i alla faser av livet. För mig är Curtis Sittenfeld en sådan författare. Som ung vuxen kände jag igen mig plågsamt mycket i Lee Fiora, huvudpersonen i debutromanen I en klass för sig. Såhär i efterhand tänker jag väldigt mycket på Lee som en författare i vardande, för som författare måste man ha den där förmågan att se, verkligen SE, sina medmänniskor så som Lee (och Curtis) gör. Skildringen av hur Lee börjar klippa sina klasskompisars hår för att få ett sätt att vara nära dem är en knivskarp och hjärtknipande studie i social awkardness som jag fortfarande tänker på, fast det gått tretton år sedan jag läste boken.
Sittenfeld är en fantastisk människoskildrare: hon får mig att alltid att se på min omgivning med nya ögon, och hennes förmåga att skriva skenbart lätt om komplexa skeenden, som ofta utspelar sig först och främst inuti karaktärernas huvuden, är djupt avundsvärd. Jag älskar allt hon har skrivit, även den lite orättvist bortglömda Mannen i mina drömmar som tar avstamp i Julia Roberts inställda bröllop med Kiefer Sutherland (fast utifrån en ung tjejs perspektiv). Att Curtis och jag är generationskamrater och delar många popkulturella referenser är såklart ännu en anledning att jag älskar hennes böcker så mycket.
Om jag MÅSTE välja en favorit får det nog ändå bli Presidentens hustru. Den läste jag när jag låg på BB och skulle föda mina döttrar, så det är en speciell bok för mig av många skäl. En ny bok av Curtis Sittenfeld är alltid något av en högtidsstund för mig. Ett tillfälle att stänga av telefonen, dra för gardinerna och bara njutläsa.”