”Det är svårt att veta om jag blir mer eller mindre människa av att vara här”. Så säger Rebecka i ungdomsboken De afghanska sönerna om sin nya arbetsplats på ett HVB-hem. Hon får rådet att lämna jobbet på jobbet. Att inte komma för nära, inte bli för berörd. Och hon försöker att följa reglerna: klappar lätt på axeln när någon gråter i hennes famn.
Vardag med tvära kast
Boken skildrar en vardag med tvära kast. Det är skratt, utflykter till havet och födelsedagsfester. Men också panik och ångest, ett liv i väntans limbo medan tv:n i allrummet visar Dr Phil och Hem till gården. Här finns en stark gemenskap, men också en brutal ensamhet. Och det slutar inte så bra för alla.
Den 27-åriga debutanten Elin Persson är bekant med den värld hon skildrar. Under tre somrar arbetade hon själv på ett HVB-hem.
– Precis som Rebecka var jag väldigt ung när jag började och jag hade ingen praktisk erfarenhet av att arbeta med ungdomar som lider av psykisk ohälsa. Jag ville hjälpa och stötta och samtidigt hålla en professionell distans, det var en balans som var svår att hitta fram till. På något sätt blir det fel hur man än gör. Jag visste vad som kunde vänta, men det är ändå en annan sak att verkligen vara på plats. Att vara med någon som får en panikångestattack eller att vara med om att en person gör ett suicidförsök.
Elin Persson är utbildad socialantropolog och jobbar med socialt arbete. Men hon har alltid skrivit och drömt om att bli författare, och för några år sedan bestämde hon sig för att gå skrivarlinjen på Jakobsbergs folkhögskola.