Arga bibliotekstanten: "Jag är inte bara sämst på boktips, jag är också urusel på att läsa av inviter"

Arga Bibliotekstanten är Internets mest ärliga boknörd – och lika ärlig har hon lärt sig vara när hon ska ge boktips. Läs hennes första krönika hos SelmaStories.

Här kommer en bekännelse: Jag är nog jordens sämsta boktipsare. Nästan det läskigaste jag vet är när någon förväntansfullt lutar sig fram och säger: Kan inte du rekommendera en riktigt bra bok? Jag får totalt hjärnstillestånd. Tänk om jag tipsar fel? De kanske kommer titta snett på mig i fortsättningen, döma ut min dåliga smak, fnissa elakt bakom ryggen? Eller stormar in, slänger boken hårt i disken och utropar: Det här var den värsta smörja jag någonsin läst – och det är hennes fel. Skäms människa. Avgå!

Jag är snart 90, jag har inte TID! Kom fram till morden nån gång!

Jag önskar verkligen att man bara genom att titta på en person kunde få en uppenbarelse: Jag ser att du kommer fullständigt älska Margaret Atwood. Låt oss tillsammans flyga iväg till Hylla Hce, bokstaven A och vi skall finna det du söker.

Men för att ge bra boktips behöver man lite ledtrådar. Vad har de läst tidigare, vill de ha något lättsamt eller lite mer tyngd? Har de någon favoritförfattare?  Gillar de romantik? Skräck? Humor? Om de åtminstone har ett hum om vad de vill läsa, som en spännande deckare eller historisk roman, så man har något att utgå från, men förvånansvärt många har bara en vag idé om vad som gör en bok bra för dem.

Det finns tyvärr inte heller några säkra kort även om man ringat in genren. Jag introducerade till exempel en väldigt populär deckare för en äldre dam och fick följande omdöme: Nää, det där var alldeles för mycket lokalhistoria och miljöbeskrivningar… Jag är snart 90, jag har inte TID! Kom fram till morden nån gång!
Det blev kriminalhistorier av det mer hårdkokta slaget i fortsättningen till henne.

Till och med när jag lyckas slå huvudet på spiken kan det bli fel.

Inte alltför sällan försöker jag rädda ansiktet genom att skicka vidare jobbiga frågor till mina duktiga och betydligt mer tipsvana kollegor: ”Men du, fråga Agneta där borta. Hon är en fena på att hitta ”en bra bok” Agneta blir kanske lagom glad men kan å andra sidan skicka över ”jag vill få den här stickbeskrivningen förstorad till dubbel storlek men den måste fortfarande få plats på ett A4” till mig utan alltför dåligt samvete. Nåväl. Det går inte att komma undan jämt och då är det bara att försöka göra sitt bästa.

Men till och med när jag lyckas slå huvudet på spiken kan det bli fel. Jag rekommenderade en låntagare att läsa Knausgård. Olyckligtvis resulterade det i att han blev en smula förälskad, övertygad om att jag ”skådat rakt in i hans själ”. Sanningen var snarare att jag skådat rakt in i hyllan med tillgängliga 7-dagarsböcker, men det tänkte jag inte låtsas om. Hans förälskelse avtog dock betydligt då jag fnissade bort hans viskade inbjudan ”jag tänker köpa biljetter till en resa på tumanhand till Barcelona, vi kan dricka vin och prata böcker hela natten”. Om jag förstått att han menade allvar hade jag förstås tackat nej som en normal människa. Men jag är inte bara sämst på boktips, jag är också urusel på att läsa av inviter. Hoppas biljetterna gick att använda ändå…

Nu är det ett tag sedan jag såg honom här, men om han skulle återkomma är det nog säkrast att skicka honom direkt till Agneta eller någon av de andra kollegorna. De är nämligen fena på boktips, på riktigt.