Caitlin Moran är aktuell med Konsten att bli känd som gavs ut på svenska i våras. Vi träffade den brittiska författaren när hon var i Göteborg för att delta på årets bokmässa.
– Jag älskar att komma till Sverige! Feminismen har kommit långt här. I USA blir jag fortfarande betraktad som att jag försöker starta en revolution. De ligger långt efter. Som när de hade en debatt i kongressen om familjeplanering nyligen; en kvinnlig kongressledamot sa ’vagina’ varpå en manlig ledamot ställde sig upp och sa ’det är absolut oacceptabelt att använda det ordet i kongressen’. Men man kan alltid säga penis. Det är normen, som att det är vad vi alla går runt med.
Hon menar att man kan säga mycket om hur långt ett land har kommit inom jämställdhet genom att titta på människor. När Caitlin Moran var i Sverige för första gången för tio år sedan tyckte hon att kvinnorna såg bekväma ut. Deras kläder signalerade att de värderade sig själva högt: bekväma material, lite lösare passformer.
– Vid samma tidpunkt i Storbritannien var modet väldigt tight och klackarna skyhöga. Bara att det har förändrats de senaste åren betyder mycket. På de stora prisgalornas efterfester på den tiden var männen där i sina kostymer och festade, pratade och nätverkade, medan alla kvinnor gick hem tidigt för att de hade ont i fötterna. De missade möjligheter på grund av vad de hade på sig! Det har ändrats nu. I dag är många av de mest intressanta personerna inom nöjesindustrin kvinnor.
Det har hänt mycket i världen sedan du sist var här 2014. Kunde du föreställa dig Trump som president eller #metoo?
– Jag visste att det skulle ske stora förändringar rent politiskt. Vid den tiden i Storbritannien bestod politiken av en snäv skara vita, välbärgade män i kostym med samma åsikter. Det är farligt, men jag kunde ändå inte förutspå den ilska som sedan släpptes lös. Men det finns alltid en fara när diskussionen handlar om ’det var bättre förr’, när människor blir nostalgiska över det som varit. Bara straighta vita män skulle vilja gå tillbaka i tiden. Om du är kvinna vill du inte det, för då hade du färre rättigheter. All romantisering av det förflutna är ett hot för den som är kvinna, gay eller svart. Därför säger tankar om nostalgi, Brexit och andra företeelser något om vem som bestämmer. Den enda riktning jag vill röra mig är framåt.