Måndag den 29 januari 1979 tar 16-åriga Brenda Ann Spencer fram geväret som hon fått i julklapp av sin far och riktar det mot Cleveland Elementary School som ligger tvärs över gatan från det hus hon bor i. Under tjugo minuter skjuter hon 32 skott mot skolan och träffar elva personer. Hon dödar rektorn och en vaktmästare, och skadar åtta barn. Efteråt låser hon in sig i huset i timmar och när en reporter ringer för att fråga varför hon utfört skolskjutningen svarar hon enkelt ”I don’t like Mondays. This livens up the day”.
Clara Clementine Eliassons debutroman Mot San Francisco är en poetisk kärleksroman, löst baserad på Brenda Ann Spencers tragiska öde och dådet som ofta beskrivs som USA:s första skolskjutning. Handlingen rör sig mellan tiden före och kring skjutningen 1979, parallellt med fyrtio år senare när bokens huvudperson Julie tänker tillbaka på hur hennes liv förändrades efter den där natten då Elisabeth Sumner – även kallad B– knackade på hennes fönster och tog med henne på äventyr som hon inte trodde kunde existera i en instängd förort till San Diego.
”Mot San Francisco” är din första roman. Hur känns det?
– Det känns inte som att det är på riktigt. Det här har varit min absolut största dröm sedan jag var ett barn. En dröm som känts helt och hållet ouppnåelig, och så plötsligt sitter jag med min egen bok i handen och lyssnar på en ljudbok av min favorituppläsare, som jag har skrivit.
Din debut är löst baserad på Brenda Ann Spencer, och den ökända skolskjutningen som inträffade i San Diego 1979. Vad inspirerade dig till att skriva om detta?
– Jag har aldrig varit fascinerad av skolskjutningar per se, aldrig intresserat mig särskilt för olika brott. Men en av alla gånger jag var inne och slappt kikade på youtubeklipp såg jag henne och skolskjutningen, som jag aldrig tidigare hade hört talas om. Och det var någonting med Brenda Spencer som fängslade mig till den grad att jag inte överhuvudtaget kunde skriva om någonting annat.
– Jag kände helt ärligt som om det var menat att jag skulle skriva historien om henne, och även om jag inte visste allt så fyllde fantasin i. Och när jag började förvandlades den riktiga Brenda till min B trädde: hon som jagade fåglar, hon som blåste kaneltuggummi och doftade av körsbärsschampo.