Boktips

"Den stora clownhysterin" - läs ett utdrag ur Jack Werners nya bok!

Av: Johanna Stenius
Publicerad: 13 april 2018

Jack Werner, journalist och föreläsare ligger bakom sajten satsningen Viralgranskaren, som fick Stora journalistpriset. Han är också programledare för Creepypodden. Och nu är han äntligen med bok! Ja skiter i att det är fejt det är förjävligt ändå är döpt efter en berömd internetkommentar och innehåller en lång rad underhållande och sedelärande berättelser om människors beteende på Internet. Här får du läsa en av dem!

Den stora clownhysterin

NU HAR ÄVEN POLISEN GÅTT IN MED DENNA VARNING!!

Poliserna har tagit fast 2 stycken clowner och vid förhöret berättar dom varför de gör det här. Poliserna märker att det är något båda döljer, poliserna pressar ur dom sanningen och sanningen är bara för jävlig.

Båda clownerna säger att det inte finns något att göra åt det här som pågår med clownerna för att dem är så många och dom hinner inte ta fast alla innan de otäcka händer. Alla clowner har planerat en stor attack mot allt och alla den 2/11–5/11 (alla halloween dagarna)

Polisernas varning till alla är att låsa ALLA era fönster, dörrar & även portar och håll era djur och er själva inne på alla halloween dagarna för att dem kommer attackera mot allt som går!!

Nu har det här med alla dessa jävla clowner gått för långt asså!

KOPIERA ? & SPRID TILL ALLA NI KÄNNER FÖR ATT DET SOM VÄNTAR ÄR INTE KUL!!

Det började i augusti 2016 i South Carolina. Barnen påstod att det i ett övergivet hus någonstans i Greenville Countys mörka, djupa skogar bodde en clown, som försökte lura in i dem i skogen med löften om pengar. En kvinna som promenerade hem en sen kväll rapporterade till polisen att hon sett en »stor« figur som vinkade till henne, och en annan kvinna ringde in och anmälde att hennes son hört någon rassla med kedjor och banka på deras ytterdörr. Snart kom samtal till polisen om att oroliga och desperata grannar hade avlossat pistoler in i skogen nära bostadsområdet. Men polisen hade undersökt huset i skogen, utan att hitta några tecken på att det skulle vara bebott av en clown. Anmälningarna smulades sönder vid minsta granskning. Det verkade inte finnas några illasinnade clowner som försökte skada fredliga medborgare, men ändå tycktes oron sprida sig vilt i området. Polisen kliade sig i huvudet.

Det verkade inte finnas några illasinnade clowner som försökte skada fredliga medborgare, men ändå tycktes oron sprida sig vilt i området.

I Sverige visste vi inte ens vad som väntade.

Det skulle utvecklas till en märklig mediestorm som ändå var långt från den första av sitt slag. Allt sedan journalistiken uppstod har den rapporterat om dem: befolkningsgrupper som på olika platser gång på gång börjar frukta eller hata de mest oväntade ting. I Finland på 1990-talet pratade halva landet plötsligt om ett lejon som skulle ha synts i skogen. I Belgien vid millennieskiftet blev hundratals ungdomar magsjuka av att dricka Coca-Cola ur burkar som det senare konstaterades att det inte var något fel på. Och även clownerna har dykt upp förut i sådana masspsykoser, symboler för människors tveksamhet inför maskerade ansikten. Ett av de tidigaste beläggen är en lokaltidningsartikel i Massachusetts från 1896, där det rapporteras om att en clown som setts på en skolgård skrämt barn. Bara under 1980-talet finns det era dussin historier om små amerikanska samhällen som plötsligt stängt och låst om sig, rädda för beväpnade clowner med onda avsikter. Ur ett folkloristiskt perspektiv har det troligen ofta handlat om så kallad ostension, en term som beskriver utagerandet av en vandringssägen. När ostensionen träder i kraft härmar människor beteendet i en berättelse de hört, istället för att beteendet och därmed alltså händelserna föranleder berättelserna. Skillnaden är avgörande när det kommer till medierapporteringen, som på så vis kan skapa copycats och därmed blåsa ytterligare liv i en trend. Frågan om vad som kommer först – medierapporteringen eller den verkliga trenden – blir viktig att ställa.

Bara under 1980-talet finns det era dussin historier om små amerikanska samhällen som plötsligt stängt och låst om sig, rädda för beväpnade clowner med onda avsikter.

De första nio månaderna under 2016 nämndes orden »clown« och »clowner« enligt mediearkivet Retriever drygt 3 000 gånger i svensk press. Månaden som följde dök samma ord upp 3 800 gånger. Framför allt andra veckan i oktober var löpsedlarna mer eller mindre reserverade för clownerna. Redan i slutet av augusti hade rubriker om clownryktet i Greenville County synts framför allt i svensk kvällspress. »Stad i skräck efter larm om clowner som försöker locka med sig barn ut i skogen«, skrev Expressens sajt Omtalat och citerade en mamma: »Våra söner har sagt att de sett så många som tio clowner på en gång. Några hade knivar, andra kedjor. Några höll i pengar och sa ’Kom hit, vi har godis till er.’« Denna första publicering utlöste emellertid inte någon större reaktion. Hela september var det relativt tyst, och det var få som googlade på eller besökte Wikipediaartikeln om clowner. I början av oktober började det emellertid koka lite. Några hundra personer besökte under månadens första två, tre dagar artikeln på Wikipedia, möjligen till följd av att amerikanska inlägg på sociala medier om skrämmande clowner hade fått viral spridning till Sverige. Först den 6 oktober återkom clownpaniken i svenska medier. »Clowner med svärd skapar rädsla i staden« skrev Expressen, och »Clowner fortsätter sprida skräck« löd rubriken på ett av Afonbladets webbklipp. Samma eftermiddag sände P4 Extra med Lotta Bromé, ett program med stort genomslag ute i landet, ett inslag med rubriken »Clowner som skräms«. »Har du sett en ondskefull clown stå och lura i buskarna på senaste tiden? De senaste månaderna har en epidemi av läskiga clowner spridit sig över USA«, stod det i ingressen. Den 7 oktober började även medier med större trovärdighet, som Dagens Nyheter och SVT, uppmärksamma och förklara clownpaniken i USA. »I Pennsylvania gick hundratals universitetsstudenter nyligen på clownjakt, i Alabama har nio personer gripits för clownrelaterade hot om terrorism, och skolorna i Connecticut säger sig ha förbjudit clownkostymer. Tidigare i veckan togs ämnet upp på en pressträff i Vita huset«, skrev DN. I Googles verktyg för trenddata, där en graf visar sökfrekvensen för olika ord, märktes en liten uppgång för ordet clown som dock bröts tillfälligt kring den 9 och 10 oktober.

Två kvinnor i Timrå som var på väg från jobbet skulle samköra hem, då de såg en person utklädd till clown

Och så till slut, mellan den 10 och den 11 oktober, började någonting riktigt stort hända. Kanske hade det med en artikel av TT Nyhetsbyrån att göra, som då skickades ut och publicerades i nästan hela landet. Artikelns rubrik var »Clowner sprider skräck och panik«, och bilden som användes föreställde en person iförd en hiskelig mask. Sökningarna efter clownrelaterade ord började öka. På förmiddagen den 11 oktober publicerade Sundsvalls Tidning en artikel om vad som verkar vara det första svenska fallet i clownhysterin – två kvinnor i Timrå som var på väg från jobbet skulle samköra hem, då de såg en person utklädd till clown. Figuren sprang efter dem, och hoppade sedan upp på deras bil och betedde sig hotfullt. »Clownerna som sprider skräck och attackerar folk har kommit till Sverige«, skrev Helahälsingland.se i en artikel om händelsen. En polisanmälan upprättades. (Den 13 oktober lades den ner, eftersom polisen inte hade någonting att gå på.)

Foto: Tom Roberts/Unsplash

Sajten Nyheter24, en nyhetssajt med ung målgrupp som fokuserar på att få stor spridning för sina nyheter på sociala medier, uppmärksammade era fall av fotograferade och filmade människor utklädda till clowner under dagen den 11 oktober. Bilderna var suddiga och suggestiva, tagna i nattmörker, föreställande människor med onaturligt stora huvuden och till synes rött hår, som gick nerför mörka gator. En av bilderna publicerades även i Aftonbladet, då med rubriken »Bilden som visar att clownskräcken kommit till Sverige?« Flera krönikor och debattartiklar publicerades samma dag på Nyheter24 med clownerna i fokus. »Till er som klär ut er till clowner och skrämmer oskyldiga i Linköping«, »Alla som går runt som clowner borde spärras in« och »Kommer det fram en clownjävel och skrämmer mig så sänker jag den«, löd rubrikerna. Hatar du clowner? frågade Nyheter24 sina läsare i en omröstning. 243 svarade ja, 97 nej. Inga er polisanmälningar än den i Timrå hade vid det här laget upprättats.

Bilderna var suddiga och suggestiva, tagna i nattmörker, föreställande människor med onaturligt stora huvuden och till synes rött hår, som gick nerför mörka gator.

Dagen grydde för den 12 oktober, och lokaltidningar hade börjat sätta rubriker i stil med »’Mördarclownerna’ har kommit till Blekinge« (24Blekinge), »Linköpingsbo skrämd av clown« (Motala & Vadstena Tidning), »Bildbeviset på att clowntrenden kommit till Vimmerby« (Dagens Vimmerby) och »Misstanke om ’mördarclown’ i Nybro« (Östra Småland). McDonalds reagerade genom att tona ner marknadsföringen med Ronald McDonald, hamburgerkedjans kända clownmaskot. På kvällen den 12 fortsatte lokaltidningarna med rubriker om att clownerna nu nått just deras område, och även Expressen och TT hakade på med rubrikerna »’Mördarclowner’ har nu kommit till Sverige« samt »Clownskräcken har nått Sverige«. Från Linköping kom rapporter om att en clown påträffats och läxats upp av polisen. Ingen polisanmälan gjordes.

Den 13 oktober var sökintresset för clowner i Sverige, enligt Googles trendverktyg, på sin absoluta topp. Det överträffade antalet sökningar för ord som »Trump« och »Justin Bieber«, även om det låg långt under snittet för några av Googles mest populära sökord, som »Facebook« och »Aftonbladet«. GT publicerade en artikel med rubriken »Skräckclownerna har nått Sverige – Flera personer jagade: ’Jag skrek’«. Inrikesministern kommenterade clowntrenden, och varnade för en »utveckling där någon människa riskerar att råka riktigt illa ut för att man – kanske hälften på skoj – har klätt på sig en clownmask«. Polisen i Huddinge publicerade en varning riktad till clownerna på sin Facebooksida. »Till er som klär ut er till clowner för att på olika sätt skrämma livet ur folk: tänk er noga för – man vet aldrig vad som väntar i mörkret«, skrev de. Den skulle komma att gillas av 58 000 personer och delas vidare 18 000 gånger. På fyra dagar hade nu över 500 artiklar publicerats i svensk press, där orden »clown« eller »clowner« nämnts. I artiklarna användes bilder av skrämmande clownmasker, människor utklädda till clowner på mörka gator och ibland kända clowner från skräckfilmer. »Clownskräcken är över oss! Här allt du behöver veta om nya fasan«, skrev Sydsvenskan. Under dagen den 13 kom rapporter bland annat om att clowner ska ha kommit med dödshot mot en kvinna i Skänninge och en trettonårig pojke i Linköping. I båda fallen kontaktades polisen, men ingen anmälan gjordes.

Inrikesministern kommenterade clowntrenden, och varnade för en »utveckling där någon människa riskerar att råka riktigt illa ut för att man – kanske hälften på skoj – har klätt på sig en clownmask«

Vid midnatt den 13 oktober nådde clownpaniken sin absoluta kulmen, åtminstone räknat i publikintresse. Vid det laget hade medierna börjat närbevaka händelseförloppet. Under veckorna som följde publicerades tusentals artiklar om clownerna i svensk press – över 600 stycken publicerades bara tisdagen den 18 oktober – och på sociala medier fick en varning för en »clownattack«, förment signerad polisen, stor spridning. Varningen var en bisarr historia om hur två clowner skulle ha tagits fast och sedan, som i en scen ur en film, brutit samman i ett tufft förhör och erkänt att ett anfall planerades till några datum som pekades ut som Halloween men inte var Halloween. Barn som läste varningen blev skrämda, föräldrar frustrerade. Men genom hela denna process, när dammet lagt sig och clownerna försvunnit, återstod med facit i hand att en enda polisanmälan hade gjorts. Den om clownen som förföljde två kvinnor i Timrå. Den som lades ner några dagar senare.

En sak kan vi vara säkra på: det sprang varken omkring särskilt många mördarclowner, terrorclowner eller skräckclowner på svenska gator.

Vad var det som hände i oktober 2016? En sak kan vi vara säkra på: det sprang varken omkring särskilt många mördarclowner, terrorclowner eller skräckclowner på svenska gator. Visst fanns det nog en och annan tonåring som satte på sig en mask och gick ut i kvällen, fnittrigt uppjagad inför möjligheten att skrämma slag på någon, men knappast mycket mer än så. Varför blev då paniken så stor? Vad ser vi i genomgången ovan: En masshysteri föranledd av överdriven medierapportering, eller tvärtom? Medierna skrev ju mest om clownerna under perioden från den 14 oktober fram till den 20 oktober, trots att sökintresset enligt Googles trendverktyg då hade passerat sin höjdpunkt. Dessutom tycks clownskräcken ha spridits framför allt genom lmklipp och bilder som inte gick att koppla direkt till fysiska platser, och därför kunde vara applicerbara på lokalområdet för den som såg dem på sociala medier, oavsett var de bodde. Det talar för en reaktiv mediebevakning. Å andra sidan såg medierapporteringen under veckan då intresset steg panikslagen ut: i bildsättningar användes clownmasker och figurer som såg skrämmande ut, i rubrikerna användes ord som »mördarclowner« och »clownskräck« och lokaltidningar fokuserade konsekvent på att fenomenet tagit sig till deras närområde, som om pesten hade kommit. Effekten av det demonstreras tydligt i den virala varningen för en kommande clownattack, där clownerna beskrevs som något främmande och hotfullt. Medierna missade också att berätta den längre historien om clownerna, nämligen att liknande händelser inträffat flera gånger de senaste hundra åren, och att det alltså inte var så unikt som det kunde framstå. Under den inledande veckan lades inte heller mycket energi eller rubrikutrymme på att understryka det självklara: att clownerna, i den mån de existerade, inte var några mytologiska varelser i stil med minotaurer eller bergsjättar, utan uttråkade tonåringar som satt på sig masker. Sammantaget talar detta för att medierna, genom att framställa clownerna som en förverkligad skräckfilm med läsarna i huvudrollen, åtminstone hjälpte till att skapa clownskräcken som svensk trend. Berättar du för folk att läskiga saker finns runt omkring dem kommer de att börja skymta dem själva. Det gör att de blir förvirrade av att läsa tidningen, trots att pressens roll är att verka i motsatt riktning. Medierna hade kunnat göra bättre ifrån sig med andra rubrik- och bildval och genom att inte lika ivrigt hoppa på rykten och lösa påståenden.

Voilà: clownerna. Plötsligt erbjöds de upplevt otrygga svenskarna ett helt ofarligt och okontroversiellt gemensamt hatobjekt

Fanns det då inget positivt med clownhysterin? Jo, den lyckades kanske peka ut ett öppet sår i samhället. Den som gick igenom vår tids folkyttringar, Facebookstatusar och tweets, om clownerna noterade att en genomgående röd tråd var det våldsbejakande. Om clownerna vågade ge sig på någons hus, barn eller person skulle de minsann få smaka, baseballträn och pepparspray hade plockats fram och läxor skulle läras ut. Varifrån kom den plötsliga våldsbenägenheten? Kanske fanns den redan där, men hade tidigare varit socialt förbjuden att uttrycka. Under hela 2016 var ett genomgående tema den upplevda otryggheten i samhället. (Inte den faktiska otryggheten, nota bene, eftersom de flesta siffrorna kring hur farligt vårt samhälle är ser förhållandevis bra ut. Mord, våldsbrott och våldtäkter är alla relativt få jämfört med hur det historiskt sett ut i Sverige.) Vissa har pekat på invandringens del i detta: unga, stridsutbildade och fundamentalistiska män har enligt beskrivningen strömmat in i samhället. Flyktinginvandringen har liknats vid en invasion, och som en reaktion på detta har medborgargarden bildats. På deras Facebooksidor har formuleringar om hur man minsann ska ge de invandrade våldsverkarna en omgång synts. Andra har kanske stått vid sidan av, betraktat formuleringarna och velat ge uttryck för dem själva, antingen riktat mot invandrare specifkt eller mot de upplevda hoten i allmänhet, velat markera att de är beredda att beskydda det som är deras med våld, men låtit bli eftersom de skulle kunna uppfattas som sympatisörer till nazistiska våldsverkare. Voilà: clownerna. Plötsligt erbjöds de upplevt otrygga svenskarna ett helt ofarligt och okontroversiellt gemensamt hatobjekt: clowner som skrämmer barn. Ingen vände sig emot en Facebookstatus där sådana, som alla var överens om var onda, hotades med stryk. Kanske går det att se clownerna i det ljuset, för att vid sidan av det rent folkloristiskt intressanta med dem få ut någon mening av deras uppdykande hösten 2016. De var ett uttryck för en latent våldsbenägenhet som är mer skrämmande än vilken clown som helst.

Köp boken

Köp boken

Fakta

Missa inget

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Ja tack, jag vill gärna prenumerera på SelmaStories nyhetsbrev. Här kan du läsa hur vi hanterar dina personuppgifter.

En sida till? Fortsätt läs!