Ebba Witt Brattströms förord till Gösta Berlings saga
Boktips

Ebba Witt Brattströms förord till Gösta Berlings saga

Av: Johanna Stenius
Publicerad: 01 juni 2017

O sena tiders barn! Visst förstår ni den hänförelse som fick mig i sitt grepp när jag som tonåring läste ”Gösta Berlings saga”? Ung, hög, smärt och strålande vacker stod prästen i sin predikstol, för sista gången. Gösta Berling ska avsättas för sitt supande i kavaljerernas dåliga sällskap. Då drabbar honom inspirationens eldtunga, den som Selma Lagerlöf menar är så snarlik Eros, den allhärskande guden. Eros förändrar människan i grunden så hon kan göra storverk, och det kommer att ske med Gösta i Lagerlöfs debutroman.

Det är oemotståndligt. Den här mannen är starkast och svagast ibland människor. Till hälften poet, till hälften festprisse enleverar han balernas skönheter i sin släde dragen av hästen Don Juan (!). Han har ett stort hjärta för kvinnor. Ebba Dohna, Anna Stjärnhök, Marianne Sinclaire, Elisabeth Dohna, alla älskar de och älskas av den avsatte prästen (att kvinnor föredrar patriarkatets olydiga söner vittnar världslitteraturen om).

´För en feminist som Lagerlöf är synonymen till ”man” en god människa som tar ansvar för sina handlingar.

Selma Lagerlöf är helt klart ute efter att skapa en älskansvärd man, men den som tror att det är Gösta i sin skrävlande fas – herre till tiotusen kyssar och tiotusen kärleksbrev – tar fel. Hon kastar stjärndunst i våra ögon, men bara för att få oss att älska honom ännu mer, sedan han förändrats och blivit vad romanens kvinnor önskar sig: ”en man”. Det är romanens formel, och för en feminist som Lagerlöf är synonymen till ”man” en god människa som tar ansvar för sina handlingar. Det fattade jag nog redan som trettonåring. Värre var att Selma Lagerlöf övertygade mig om att det fanns en Gösta Berling för mig därute. Som jag längtade!

Min Gösta skulle också stoppa händerna i brasan för att försvara mig inför min dumme och uppblåste make (Elisabeth Dohna). Han skulle rädda mig från att förfrysa i snödrivan när min pappa kastat ut mig, och han skulle älska mig än mer sedan min skönhet förötts av kopporna (Marianne Sinclaire). Han skulle ädelt avstå mig så jag kunde rädda en fattig familj med min förmögenhet (Anna Stjärnhök). Han skulle få mig att välja döden för att frälsa honom (Ebba Dohna). Framförallt skulle han älska min sköna själ och vara beredd att dela livet med mig i ett enkelt torp där vi tillsammans skulle arbeta för att lindra folkets nöd (Elisabeth Dohna). Min tillkommande skulle hålla gudstjänst med sig själv, uppfylld av samma slags helighet i sin själ som då han första gången kände inspirationens eldtunga flamma över sig. Nu först skulle allt hos honom vara ”skönt, fint, uttrycksfullt, genomglödgat av snille och andligt liv”.   Ja, ni fattar. Lagerlöf förvred totalt huvudet på mig. Hennes Eros blev min gud. Varje sommar läser jag om ”Gösta Berlings saga” och känner hur den öppnar mig för ljuset, erotiken, kärleken och livsglädjen.

Vad kulturmän i alla tider har emot Selma Lagerlöf är att hon speglar mannen i naturlig storlek. Annorlunda uttryckt: Selma Lagerlöf är en Kulturkvinna.

Det är fullständigt obegripligt att Nordens smakdomare kring 1900, Georg Brandes, kunde påstå att famntagen i Gösta Berlings saga ”äro kalla som snön om natten.” I hans efterföljd har en kör av tillrättavisande kulturmän mässat på om att hon inte kände ”den erotiska passionen” (Tigerstedt 1967), eftersom hon som ogift mamsell led av ”en aningslös brist på förtrogenhet med kärlekens realiteter” (Sven Delblanc 1989). Därför var hennes kvinnlighet ”kysk” och hennes blick ”naiv” (Levertin 1904). Jag tror inte det hade hjälpt om herrarna känt till att hon var lesbisk. För som Virginia Woolf påpekar i ”Ett eget rum” så är kvinnans funktion i ett patriarkat att ”spegla mannen i två gånger naturlig storlek”. Vad kulturmän i alla tider har emot Selma Lagerlöf är att hon speglar mannen i naturlig storlek. Annorlunda uttryckt: Selma Lagerlöf är en Kulturkvinna. Lägg därtill att signalverbet i författarskapet är ”att älska” och att dess tema är kärlekens frälsande makt. Hon gestaltar hur män räddas från maskulinitetens kvinnoföraktande tvångströja genom kärleken till en kvinna som exempelvis i ”En herrgårdssägen”, eller dotter som i ”Kejsaren av Portugallien”. Klart kulturmännen önskar att hon skulle stanna i sina ”sagoskogar” och inte föra de nya kvinnornas talan i moderniteten.

I ”Gösta Berlings saga” är tekniken mästerligt försåtlig: först göra läsarna omdömeslöst lulliga inför Göstas poetiska charm, därefter brutalt avförtrolla vårt kärleksobjekt, dumpa hans kavaljersära som drinkare och kvinnokarl, och få honom att jublande dela vardagens prosa med sin älskade. En liknande utveckling sker i ”Körkarlen”, som var Lagerlöfs favoritbok. Suputen David Holm hatar kvinnor och deras ”pjoller”, men förvandlas till en empatisk man sedan slumsystern Edit identifierat honom som ett slags kärlekens reformprojekt: ”något stort tillämnat, som var på väg att fördärvas”. Det samma kunde sägas om Gösta Berling när hans saga börjar.

Då är han en självömkande alkoholist som räddas tillbaka till livet av Värmlands mäktigaste kvinna, Majorskan på Ekeby. Han blir den främste av hennes tolv kavaljerer, en samling avsigkomna uppfinnare, musiker, och avdankade officerare från Sveriges sista krig som lever loppan på hennes herrgård, och snart är i färd med att föröda hela bygden.

”Gösta Berlings saga” är även ett av världens främsta exempel på kvinnoromanen, en genre som alltid tar kvinnor på allvar och aldrig banaliserar deras lidande

Allt är Göstas fel. Likt en otacksam son låter han sig förledas av den elake patron Sintram till att förråda sin sugar mommy.  Sintram hatar den goda Majorskan och lurar i Gösta att hon lovat offra en kavaljerssjäl åt Hin Onde om året. Genast går mansfantasierna om kvinnors falskhet och manshat igång i de homosociala kavaljerernas spritomtöckade hjärnor. Det är värsta kommentarsfältet. De undertecknar Sintrams pakt: på ett år ska de inte göra något kärringaktigt gott, bara rumla och festa, sedan de fått Majorskan avsatt. I denna kamp mellan ont och gott, patriarkat och matriarkat finns symboliska övertoner som gäller än. Det är visserligen 1820-tal, och handlingen utspelar sig i Värmland, men vår tid bjuder på Trumps seger över Hillary och ett globalt förtryck av kvinnor och flickor.

”Gösta Berlings saga” är även ett av världens främsta exempel på kvinnoromanen, en genre som alltid tar kvinnor på allvar och aldrig banaliserar deras lidande. Därför finner vi i romanen en provkarta av kvinnoöden: Majorskan förskjuts av sin make på grund av otrohet, Melchior Sinclaires kuvade hustru misshandlas, mamsell Ulrika Dillner som längtat till en gift kvinnas titlar och värdigheter går nästan under av skammen att vara den onde Sintrams hustru. I bakgrunden lurar den samiska Dovrehäxan, som liksom Värmlands skogsrå har en matriarkal auktoritet som inte är att leka med.

Det är nästan som om Gösta blivit feminist på kuppen.

Avslutningsvis: alla romanens män är inte narcissistiska, kvinnoföraktande eller onda. Ta kapten Lennart, som offrar sitt liv för att inte kvinnor och barn ska komma till skada. Med hans offerdöd vänder handlingen. Regnet kommer och avvärjer missväxten, kavaljererna tar sitt förnuft till fånga och styr upp allt de förstört. Folket tänker att det godas välde tillstundar, Majorskan hämtas hem och dör lycklig till ljudet av arbetets hammarslag från smedjan. Och Gösta Berling blir en man, ger upp sin kavaljersära och balernas poesi för att dela vardagens prosa med sin älskade Elisabeth Dohna (”O min vän, min älskade”).

Det är nästan som om Gösta blivit feminist på kuppen. Hur ska vi annars tolka hans avskedsord till kavaljererna om att världens tyngsta gåta är  spörsmålet om hur en man skulle kunna vara både (ansvarslöst) glad och (ansvarsfullt) god. Runt denna enkla men fortfarande så aktuella fråga bygger Selma Lagerlöf sin roman ”Gösta Berlings saga”.

Ebba Witt Brattström

Förord till pocketutgåvan av Gösta Berlings saga. Ingår även i Kulturkvinnan och andra texter (Norstedts, höst 2017).

Har du inte läst klassikern Gösta Berlings saga än så bjuder vi på den som e-bok. Skriv in dina uppgifter nedan så kommer du till nedladdningen. Du går samtidigt med i vårt inspirationsbrev.

 

[apsispro id=”2001980″ thankyou=”Tack! Du kan nu ladda ned din ebok här, men du får den också skickad via mail.”]

En sida till? Fortsätt läs!