Édouard Louis om att skriva om sin våldtäkt
Édouard Louis: ”Jag vill aldrig mer se min våldtäktsmans ansikte”
Författarna

Édouard Louis: ”Jag vill aldrig mer se min våldtäktsmans ansikte”

Av: Johanna Stenius
Publicerad: 02 augusti 2017

Som 22-åring debuterade Édouard Louis med en hyllad uppväxtskildring. Nu har han hunnit fylla 24, tröttnat på Paris, korsat Atlanten och flyttat till New York. Staden där kreativiteten flödar, den litterära scenen är full av förebilder och det fortfarande finns outforskad mark att upptäcka.

Vi möts utanför stora biblioteket på 42:a gatan och femte avenyn. Det är Édoaurd som bestämt platsen, inte nödvändigtvis för bibliotekets skull, utan för Cafe Andaz som ligger mittemot, dit han går för att det är ett av få lugna ställen i New York. De har dock stängt när vi ses, och vi promenerar vidare.
– Jag älskar allt med den här staden. Här finns den stora litterära scenen, här finns författarna jag beundrar, hur många som helst. I Frankrike finns det få författare jag ser upp till.

Några månader före vårt möte har Édouard träffat Nobelpristagaren Toni Morrison, en av hans absolut största litterära förebilder. Édouard hade hållit en föreläsning om Morrison i Norge, varpå hans agent ordnade mötet i New York, hemma hos författaren själv:
– Jag var nervös först, men hon var helt fantastisk, jag stannade i flera timmar. Hon är den största, den bästa, hon kommer gå till historien som en av giganterna. Jag har läst allt av henne, varje bok. Vissa fem gånger.

De går hem tillsammans, men vad som börjar i ett romantiskt möte slutar i en katastrof när Édouard blir våldtagen och rånad

Édouard Louis debuterade 2014, då 22 år gammal, med uppväxtskildringen Göra sig kvitt Eddy Bellegueule. En rå skildring om uppväxten i en nordfransk industriort. Om familjen, samhället, det utbredda våldet, alkoholismen och intoleransen för det avvikande. Eddy Bellegueule var Édouards namn under uppväxten. Boken fick stor uppmärksamhet i de länder den kommit ut, inte minst i hemlandet.

Nya boken heter Våldets historia och är berättelsen om en sen kväll då Édouard på väg hem i Paris, träffar en man. De går hem tillsammans, men vad som börjar som ett romantiskt möte slutar i katastrof när Édouard blir våldtagen och rånad.

I boken använder Édouard till stor del sin syster som berättaren, läsaren får ta del av när hon förklarar för sin man vad som hänt, medan Édouard lyssnar.
– Jag tror det finns utrymme för många andra berättarjag än det klassiska, även i självbiografiska böcker. Dessutom ville jag ge utrymme åt min syster, för att skipa lite rättvisa åt min familj efter första boken. Jag tycker att de behandlades dåligt av media, som skildrade dem som slödder, som grov arbetarklass. Jag tycker inte att det var så jag porträtterade dem, men media förvanskade bilden. Det är mitt sätt att ge dem en röst igen.

Jag vill bara inte ha med saken att göra, jag vill inte ens att han ska hamna i fängelse. Jag tror inte på fängelse.

Efter att Våldets historia släpptes i Frankrike väckte polisen liv i brottsutredningen, vilket ledde till att den man som skildras i berättelsen kunde gripas och åtalas. Édouard vill inte ha med åtalet att göra, han vill inte vittna och framförallt vill han aldrig möta mannens ansikte igen.
– Jag har gjort allt för att de ska lägga ner åtalet, lagt ner tid och pengar, men eftersom han står anklagad för andra brott parallellt är det inte mycket jag kan göra. Jag vill bara inte ha med saken och göra, vill inte ens att han ska hamna i fängelse. Jag tror inte på fängelse.

Den anklagade mannen har stämt Édouard för skildringen av honom, eftersom han menade på att det var lätt att peka ut honom baserat på beskrivningen i boken, men åtalet lades snabbt ned.
– Jag har blivit lovad att inte behöva vittna. Det var nästan värre att behöva berätta om vad som hänt, att bli ifrågasatt, än att vara med om det. Jag har förstått att många våldtäktsoffer känner så. Jag förstår de som inte anmäler.

Vi har hunnit en bit bort från biblioteket och närmar oss Times Square. Édouard älskar platsen, neonet, livet, men bara för en liten stund. Han bor på betydligt lugnare Upper West, hos en vän. Snart går kontraktet ut, då behöver de hitta ett nytt hem, och funderar på Brooklyn.
– Inte Williamsburg, det är lika dyrt som Manhattan, men kanske Park Slopes. Där är underbart, lugnt och väldigt fint. Jag älskar att det fortfarande finns nya områden att upptäcka här.

Jag är så nervös, jag hoppas att det är ett bra tecken att de ska skriva många sidor!

Efter Times Square svänger vi höger och går tillbaka mot biblioteket och Café Andaz, som snart öppnar igen. Där ska Édouard träffa en journalist från The New Yorker. Göra sig kvitt Eddy Bellgueule och Våldets historia kommer båda ut i USA under våren och det har redan börjat bubbla. Édouard har precis fått veta att London Review of Books kommer att publicera en dubbelrecension på flera sidor.
– Jag är så nervös, jag hoppas att det är ett bra tecken att de ska skriva så många sidor. Man vet ju aldrig i förväg, men flera sidor… det är som en dröm!

Även i Sverige väckte Édouards debut stor uppmärksamhet när den kom ut 2014, och i september har Stadsteatern premiär för uppsättningen Göra sig kvitt Eddy Bellegueule. Lucia Cajchanova dramatiserar, Per Öhagen regisserar och Björn Elgerd står på scen.
– När de satte upp föreställningen i Norge bjöd de in mig och framförde halva föreställningen på engelska, för min skull. Det måste ha varit en enorm ansträngning, jag var väldigt rörd. Men det är såklart inget jag förväntar mig, så divig har jag inte blivit!

Av: Stephanie Tärnqvist
Foto: Stephanie Tärnqvist och Arnaud Delrue

Not: Mötet ägde rum i januari 2017. Några dagar senare publicerade London Review of Books sitt åtta sidor långa reportage om Édouard. Det var en hyllning.

Köp boken här!

Köp boken här!

Fakta

En sida till? Fortsätt läs!