En amerikan från Italien: Donna Leon om sina älskade Brunettideckare
En amerikan från Italien: Donna Leon om sina älskade Brunettideckare
Författarna

En amerikan från Italien: Donna Leon om sina älskade Brunettideckare

Av: Johanna Stenius
Publicerad: 21 januari 2019

En musikälskande författare är snart inne på fjärde decenniet av Venedigbaserade deckare som älskas i hela världen. Vi träffade Donna Leon på språng mot närmaste opera. 

Det finns ett par författare i världen som med rätta kan kallas  ”världsförfattare”. Ni vet, en sådan man alltid kan hitta en bok av på närmaste flygplats, som dyker upp på mässor i Tokyo, Delhi, New York. Intervjuer i The Times, bevingade citat som flyger runt internet. Donna Leon är en sådan författare.  Hennes böcker gör succé världen över och nyligen kom hennes nittonde på svenska, En fråga om tro.

– Nitton? Vad handlar den om? Det var säkert tio år sen jag skrev den, har ju precis skrivit klart bok 29!

Hon själv har svårt att påminna sig den exakta handlingen i En fråga om tro när vi träffar henne under ett Sverigebesök. Översättningarna har helt enkelt svårt att hinna med i produktionstakten hos en författare som skriver en bok om året.

– Det finns en förklaring till att mina böcker har nästan exakt samma antal sidor som det är dagar på ett år. Jag har ett tydligt mål för mig själv: en sida om dagen.

Alla älskar Brunetti

Men 19 eller 29 titlar, det är kanske inte så viktigt – hennes böcker utspelar sig alltid i Venedig och har alltid samma älskade kommissarie i huvudrollen: Brunetti. En varmhjärtad, världsvan, intelligent polis. Hans förmåga att lösa komplicerade fall är på något vis av sekundär betydelse: det är honom och hans familj som läsarna älskar. Brunietti är som en kär man gärna återkommer till.

Fast visst har Brunetti förändrats genom åren trots allt – kanske till en lite mörkare person. Och det kan i sin tur bero på att Donna Leon själv blivit mörkare.

– Jag började 1992, böckerna och karaktärerna har förändrats med tidens gång. Numera är jag trött på att beskriva de vackra fönstren och marmorgolven i Venedig, berättar Donna Leon som för några böcker sedan inte ”klarade inte byggporren mer”, utan placerade istället en utarbetad Brunetti på en båt där han fick vara i 300 sidor (Earthly remains, finns ännu inte på svenska).

– Inga stuckaturer, det var en lättnad. Det var dessutom fint att ge folk en idé om Venedig bortom de vackra byggnaderna, få dem att inse varför Venedig är unikt: vattnet. Det finns i människornas blod.

Donna Leon har blivit känd som mycket engagerad i miljöfrågor, något hon tar chans att prata om när det går och i många intervjuer. Men inte idag – när hon helt enkelt skakar av sig frågan.

–  Jag kan prata hur mycket som helst om miljön, men inte förrän jag slutar flyga till mina författarframträdanden överallt kan jag egentligen inte säga något. Nej, jag är i Sverige för att gå på opera!

Musiken är hennes livs stora passion, större än skrivandet, och något som drar henne runt i världen.  Och opera letar sig in hennes böcker. Intrigerna, atmosfären… Ofta från Cosi fan tutte, som av någon anledning tycks lånas ut till mordintriger regelbundet, trots att det är en opera där ingen egentligen dör. Och hon har själv gett ut alla Händels operor på CD.

– Det är jag mer stolt över än mina böcker. Händel skrev sin musik för mer än 300 år sedan, vad är mina böcker jämfört med det?

Venedig är hennes andra hem

Donna Leon föddes 1942 i Montclair, New Jersey och blev redan som ung en världsresenär.  Efter sina universitetsstudier följde hon med en klasskamrat till Rom, förälskade sig omedelbart i Italien, och stannade där i ett år. Sedan följde en tid av flackade runt i världen som lärare i engelsk litteratur, med Jane Austen som specialitet – en ”legosoldat i litteratur”, som hon själv uttrycker det. Hon undervisade i Schweiz, Kina, Iran, Saudiarabien – och Venedig. 1981 slog hon sig ned för gott i staden.
En dag satt hon och några vänner och diskuterade skämtsamt hur man bäst skulle kunna ta kål på en tysk dirigent som de alla avskydde. Hon insåg att det var en bra intrig till en bok, och skrev ned den – mest på skoj. Manuset låg i skrivbordslådan i två år innan hennes vänner övertygade henne att skicka det till en deckartävling i Japan – en tävling hon vann. Resten är historia. Eller, rättare sagt, en hittills 29 böcker lång historia.

En familj i centrum som består

Venedig är den enda plats, sedan hon var liten, som hon kallar hemma. Men ändå tror hon att det är en nödvändighet att inte vara infödd venetian för att kunna skriva böckerna som henne.

– Venetianerna vet inte hur de framstår, hur de rör varandra, låter, hur deras hållning visar att de är venetianer… Det behöver man nästan komma utifrån för att se.

Människor i hela världen kan uppskatta Donna Leons böcker. Det finns något universellt i de relationer hon beskriver, av lycka och olycka… som en sorts universell humanitet.

– Folk skriver till mig om att deras familjemedlemmar läst mig för att hitta tröst, för att tacka mig. De känner Brunetti, det finns en familj i centrum som alltid består.

Inte heller har hon fått kritik för de brutala gärningar hon beskriver. Läsarna går med på alla mord – utom en enda gång.

–  När jag dödade en golden retriever, då fick jag två arga brev från brittiska kvinnor!

Foto: Ola Kjelbye

Köp boken

Köp boken

Missa inget

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

En sida till? Fortsätt läs!