6 fina förord som är läsupplevelser i sig

1. Rachel Cusk

– i Små dygder av Natalia Ginzburg

Med efterkrigstidens Europa som utgångspunkt beskriver Natalia Ginzburg de relationer som påverkar och formar våra liv. Vänskap, föräldraskap och äktenskap. I hennes essä får vi som läsare resa med till den italienska landsbygden där författaren levde under fascismen. Sedan rör sig berättelsen vidare till London på 60-talet. Rachel Cusk har skrivit förordet till den svenska utgåvan.

Ur förordet:

Rösten hos den italienska romanförfattaren och essäisten Natalia Ginzburg når oss med absolut klarhet trots tidens och språkets slöjor. Ord som nedtecknats för mer än ett havsekel sedan känns helt nyskrivna – de verkar till och med på något mystiskt vis bli till när vi läser dem. 

2. Helena von Zweigbergk

– i Håll käften och var söt av Vita Andersen.

När författaren och journalisten Helena von Zweigbergk läste Vita Andersens novellsamling Håll käften och var söt när den kom ut på 70-talet gjorde den ett starkt intryck på henne. Och när kultboken av den danska författaren nu ges ut i nyutgåva av det nystartade förlaget Romanus & Selling är det passade nog Helena som har skrivit det vackra förordet. Novellerna handlar om utsatta barn och kvinnor som längtar, och i förordet skriver Helena von Zweigbergk att hon aldrig hade läst någon som kunde beskriva vanmakt och skam på det här sättet tidigare.

Ur förordet:

”Jag tänker på det som Vita Andersenska stunder. Ögonblicken i livet när man vet – för det vet man, hur liten man än är – att man borde stå upp för sig själv och sin egen sak men inte gör det”

”Även om novellerna vittnar om social utsatthet, fattigdom, missbruk och psykisk sjukdom på ett sätt som inte var min erfarenhet, kände jag igen stumheten, fasaderna, medgörligheten. Strategierna och drömmarna.”

Boken finns här.

3. Sara Stridsberg

– i Älskaren av Marguerite Duras

Sara Stridsberg, en vår tids mest uppmärksammande författare, har bland annat inspirerats av den franska giganten Marguerite Duras. Hon har skrivit förordet till de svenska nyutgåvorna av Duras böcker Emily L och Älskaren och de är läsupplevelser i sig. Kortromanen och klassikern Älskaren börjar till havs, på en båt som korsar Mekongfloden, och Sara Stridsberg skriver i förordet att hon tycker att hon alltid kan höra havet i Marguerite Duras böcker.

Ur förordet:

”I hennes böcker hörs Stilla havet, Atlanten, Engelska Kanalen och Mekongfloden flyta fram genom orden, det är samma rörelse, ebb och flod, koncentration, svindel, andhämtning”.

”Och när jag ännu en gång läser den här boken tänker jag att barndomen och skrivandet är samma sak. Att vara barn är att bli ödelagd, att förlora sitt hopp och sin oskuld, att veta att en dag är det dags att sluta leka, men att ändå fortsätta leka, att vara barn är att befinna sig i någon annans våld, att skriva är förstås en annan våldsamhet, men ändå, skrivandet är en skada som uppstår tidigt, allt skapande är ett sorgearbete som hör ihop med barndomen, åtminstone förutsätter det ett sorgearbete, att skriva.”

4. Klas Östergren

– i Handbok för städerskor av Lucia Berlin

Amerikanska Lucia Berlin skrev under sin livstid 77 noveller och fick sitt stora genombrott elva år efter sin död. Hon levde ett kringflackande liv och i hennes texter, som är fulla av både svärta och humor, skildrade hon ofta alkoholism, barndom och komplexa relationer. När hennes noveller gavs ut på nytt hyllades de av kritiker i både USA och Europa. Klas Östergren har skrivit förordet till Handbok för städerskor som gavs ut för några år sedan, och här ger han en ingång  till ett författarskap som fascinerar.

Ur förordet:

”Mindre vackra kanske, men lika gripande i sin utlämnande öppenhet är hennes skildringar av alkoholmissbruk. Här har varenda detalj en sådan skärpa som bara iakttagelser gjorda i ett alldeles eget helvete kan förmedla.”

”Lucia Berlin är allt annat än entonig, men hon har ett sound, en stil; har man läst henne så känner man igen henne. Hon har det där unika som förenar alla bra författare.”

Boken finns här.

5. Sara Danius

– i Gruppen av Mary McCarthy

 Mary McCarthys kollektivroman Gruppen slog ner som en bomb på 1960-talet. Boken, som på den tiden ansågs vara mycket kontroversiell, såldes i miljonupplagor och handlar om det moderna livets villkor. I romanen får vi läsa om åtta kvinnor som efter att de tagit examen från Vassar College möter ett hårt liv i 30-talets New York. Sara Danius har skrivit förordet till den svenska nyutgåvan som kom 2017, och texten får oss att vilja upptäcka Mary McCarthys författarskap.

Ur förordet:

”Mary McCarthys gåva till oss är en litterär studie av unga flickor blom med socialistiska förtecken, författad av en av USA:s stora intellektuella under efterkrigstiden. ”

Boken finns här.

6. Karolina Ramqvist

– i Zigenerska av Katarina Taikon

I författaren Katarina Taikons debutbok Zigenerska från 1963 skildrade hon rasismen i samhället. Boken fick ett enormt genomslag och kom att få en stor betydelse för den antirasistiska kampen för romernas rättigheter. I nyutgåvans fina förord reflekterar författaren Karolina Ramqvist över Taikon betydelse då och idag.

Ur förordet:

”Katarina Taikons insats för romerna i Sverige var enorm, men den var aldrig en insats bara för romerna. Det som hon, 31 år gammal, formulerar här är en kritik av hela samhället, av hela det svenska problemet. För oss som av våra föräldrar fick bilden av henne som en frihetskämpe och idol kunde det nog verka förminskande när hon omtalades som ”bara” barnboksförfattare, men jag tror att författaren i henne gick hand i hand med aktivisten, att hon som kulturradikal i en era då barnlitteraturen blomstrade, valde barnboken som ett verktyg för förändring.”

Boken finns här.