Födelsevrålet, vinnare av Årets Selma: "När vi tillsammans gör våra röster hörda så händer det grejer"
Födelsevrålet, vinnare av Årets Selma:
Årets Selma

Födelsevrålet, vinnare av Årets Selma: "När vi tillsammans gör våra röster hörda så händer det grejer"

Av: Tove Kullenberg
Publicerad: 08 mars 2018

Det feministiska priset Årets Selma tilldelas 2018 organisationen Födelsevrålet. Priset, som instiftats av Bonnierförlagen och SelmaStories, delades ut av kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke under en gala på Södra Teatern den 8 mars. Vi fick en pratstund med talespersonen Maria Ceder Engebretzen och ordföranden Naima Agnaou.

Grattis till Årets Selma! Vad betyder ett feministiskt pris som Årets Selma för er?
– Tack, vi är jätteglada och superstolta! säger Maria Ceder Engebretzen, talesperson och grundare av Födelsevrålet. Att vinna just ett feministiskt pris betyder såklart jättemycket för oss då det är så tydligt att förlossningsvården är en kvinnofråga.

– Just feminismen och livmoderbärarens rätt till den egna kroppen är också en gemensam hållning för alla oss som arbetar med Födelsevrålet. Vi är ju partipolitiskt obundna och har varit noga med att det i styrelsen sitter ledamöter som röstar olika i riksdagsvalet, men vi är lika noga är vi med att man ska vara feminist. Det är viktigt för att kunna se och synliggöra de strukturer som gör att förlossningsvården ser ut som den gör.

Varför drog ni igång Födelsevrålet 2016?
– Vi samlades som en protestaktion efter nedläggningsbeskeden av BB Sophia och Södra BB här i Stockholm. För några av oss, som tidigare arbetat med andra kvinnofrågor, blev det snabbt tydligt att denna fråga var så mycket större än nedläggningarna av dessa populära förlossningskliniker. Dessutom saknade Sverige, till skillnad från liknande länder, en brukarorganisation för födande vilket vi kände att det fanns ett stort behov av.

Vad är målsättningen med Födelsevrålet?
– Det är att verka opinionsbildande både mot beslutsfattare och den allmänna opinionen – vi ville göra förlossningsfrågan synlig. Att den var så mycket en ickefråga som den var 2016 och att födandes röst helt saknades ville vi ändra på direkt.  Idag är det en fråga på agendan men målet är fortfarande detsamma, en trygg och värdig förlossningsvård på den födandes villkor, i detta inkluderar vi såklart även mödra- och eftervården. Vi föra fram och bevaka de födandes intressen och framförallt genom de födandes egna röster för att göra det tydligt att vi är värda mer än såhär.  Sen har vi under resans gång även startat verksamhet som vår jour – där födande kan få hjälp av professionen. Vi arbetar också mycket med kunskapsfrågan då vi vet att kunskap gör enormt stor skillnad för utfallet av graviditet och förlossning.

Hur har gensvaret varit?
– Gensvaret har varit enormt från start. När vi skapade vår Facebook-sida hade vi drygt 1200 följare på ett dygn. Mail och telefonsamtal vällde in och det blev tydligt att ett forum för födande helt har saknats i Sverige. Vi fick även ett fantastiskt stöd från barnmorskorna som dels har stöttat oss från start och initialt hjälpt oss att orientera oss i vårdens komplexa strukturer! Idag, två år senare, så är vi en självklar aktör och har tusentals aktiva medlemmar över hela landet.

Varför tror ni att förlossningsfrågan är så eftersatt i Sverige?
– Det korta svaret är för att kvinnor föder barn.  Men i det svaret finns det många aspekter. Bland annat att det fortfarande finns en massa stigman kring kvinnors kroppar, kön och sexualitet. Vårdens strukturer är fortfarande väldigt patriarkala. Kvinnor har fått lära sig att vara duktiga och tacksamma samt att det tidigare inte funnits en organisation som bevakat de födandes intressen.

Hur ser det ut i ett internationellt perspektiv?
– Sverige är duktiga på att få kvinnor och barn att överleva. Det har man länge nöjt sig med. Men för oss handlar det om mer än överlevnad – det är fullt rimligt i ett välfärdsland 2018.
– Gällande andra delar är vi faktiskt efter liknande länder. Vi är dåliga på delaktighet och valfrihet, vi saknar eftervård, födande har inte varit en del av frågan, vi har en väldigt upphackad vårdkedja där många faller mellan stolarna, vi har en alldeles för hög grad förlossningsskador osv… Dessutom så upplever man i Sverige en nedmontering av förlossningsvården medan man i andra länder upplever det motsatta.

Hur skulle vården se ut om det var män som födde barn, tror ni?
– Helt annorlunda! Jämför bara det självklara i att män får hjälp av potensläkemedel mot för hur kvinnor i många fall klappade på huvudet och ska nöja sig med att det inte fungerar likadant efter man fött barn. Därtill vet vi att vårdens belopp som avsätts till män för en åkomma är betydligt större än för kvinnor som drabbats av detsamma.  Sambandet mödra-, förlossnings- och eftervård har inte genomlysts på 70 år, det är i princip den enda vårdform där uteslutande kvinnor är brukare vilket också är ett tydligt tecken…

Hur jobbar ni idag?
– Då vi växte så otroligt snabbt så fanns det ett stort behov av att organisera sig mer professionellt – detta gällde både styrelsen och de som som arbetar med våra olika områden samtidigt som det fortfarande är viktigt för oss att Födelsevrålet ska vara en renodlad brukarorganisation. Vi arbetar fortfarande opinionsbildande men arbetar även med samarbeten såsom Barnmorskeförbundet och RFSU. Därtill har vi regelbundet träffat socialdepartementet, SKL och Socialstyrelsen för att bidra med den unika kunskap vi genom våra medlemmar besitter. Vi arbetar också med utvärdering av de regeringspengar som beslutades om i våras och träffar politiker på både regerings och landstingsnivå. Den viktigaste delen i vårt arbete är dock fortfarande kontakten med födande i hela landet då allt vårt arbete utgår från kvinnornas egna erfarenheter.

Hur har era krav tagits emot av politikerna?
– Bra så tillvida att man insett att man måste lyssna då så många väljare är en maktfaktor. Det har också fattats några positiva beslut, exempelvis regeringspengarna i förra våren men fortfarande så upplever inte födande att vården förbättrats så det är dags att man inte bara lyssnar utan att det också, på riktigt, blir aktion.
Sen finns fortfarande en kultur av att födande inte är intellektuellt kapabla att fatta beslut kring den egna kroppen vilket är ett synsätt som måste förändras om det ska börja hända grejer!

Det är valår, och vårdfrågan har seglat upp som en av valets viktigaste för väljarna. Om du skulle vara ansvarig minister, vad är det första du skulle göra då?
– Det absolut första skulle vara att säkra upp en basvård, för tyvärr är det vad det handlar om i dagsläget. En konkret handling på det är att garantera en barnmorska per födande – det är det närmsta quick-fix man kan komma och är en förutsättning för att födande ska kunna känna sig trygga, att professionen ska kunna arbeta patientsäkert och därmed för att de förändringar som både professionen och brukarna vill se ska vara möjliga. Det behövs också någon form av nationella rekommendationer då vården skiljer sig enormt beroende på var i landet den födande bor.
Samt en ordentlig genomlysning av vårdkedjan och att vi kan garantera födande eftervård. Som beslutsfattare skulle jag också se till att arbeta nära den grupp som drabbas av vården – alltså brukarna.

Finns det någon bok som kanske fått dig att få upp ögonen för feministiska frågor – eller om du har någon annan bok att rekommendera på temat?
– Jag har haft förmånen att växa upp i ett hem där feminismen och den kvinnliga frigörelsen i många generationer varit viktig. Jag har läst så väldigt många böcker i ämnet att det är svårt att välja ut en men mitt kanske starkaste minne är nog när jag i tonåren fick Det andra könet av min mamma… Det var en sådan ögonöppnare! säger Maria Ceder Engebretzen.

– Jag är uppvuxen i en familj där feminism alltid haft en central roll men jag gick i en skola där feminism sågs som något konstigt och icke önskvärt. För mig var det en lättnad när Fittstim kom ut och satte alla mina tankar på pränt som jag hade haft svårt att uttrycka. Att alla dessa tjejer, men skinn på näsan och en höjd röst mot patriarkatet, tänkte som jag, gjorde min tid i högstadiet mycket lättare. Utan den boken hade jag inte vågat höja min röst lika mycket, säger Naima Agnaou, ordförande för Födelsevrålet.

Hur ser ni på framtiden?
– Det är mycket positivt som händer. När vi tillsammans gör våra röster hörda så händer grejer – det är hoppfullt och finns så många bra exempel på det! Det känns peppigt och inspirerande att kvinnor krossar strukturer som länge förstört för oss!

– I ett perfekt samhälle skulle en organisation som Födelsevrålet inte behöva finnas – men det samhället är vi långt ifrån. Det vi hoppas ska hända inom överskådlig framtid är att förlossningsfrågan verkligen blir en viktig valfråga och att det leder till att man snabbt åtgärdar de mest kritiska punkterna. När det är gjort så kan vi börja prata om värde och riktig kvalitet vilket verkligen behövs.  Sen så tror vi att en anledning till att födandes vård kunnat nedmonteras till denna grad är att ingen bevakat våra intressen. Därför tror vi att en brukarorganisation i en stor del av vården kommer att behöva finnas även om vi hoppas att karaktären på vårt arbete ska ändras och få handla om annat än bara basvård!

Missa inget

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

En sida till? Fortsätt läs!

Årets Selma 2020 – här är deltagarna

Nu släpps äntligen deltagarlistan till Årets Selma 2020 – en helkväll i feminismens tecken på Internationella kvinnodagen, den 8 mars. Förutom spännande samtal mellan aktuella författare, under ledning av Kakan, delas även priserna Årets Selma och Årets Selma Junior ut.