”Att helt försvinna in i sitt moderskap kan vara fulare än tvärtom”

2012 debuterade hon med kritikerhyllade Hon är inte jag. Tio år senare är Golnaz Hashemzadeh Bonde aktuell med tredje romanen Naturliga beteenden som kretsar kring Lily, vars mamma oftare är borta än hemma och som inte heller är riktigt närvarande när hon väl är hemma. Lily får ta hand om sig själv så gott det går. Men vad händer 20 år senare när hon själv blir mamma? Hur ger man något annat än det man själv fått och upplevt?

– Jag tänker mycket på just övergivenhetstematiken. Det är också min största skräck som förälder, att mina barn ens för ett ögonblick skulle känna sig övergivna, säger Golnaz Hashemzadeh Bonde och fortsätter:

– Det finns så många åsikter om hur man ska vara som förälder i dag och särskilt som mamma. Det är lätt att vara för lite, eller motsatsen som i Lilys fall, där hon snarare brottas med utmaningen att vara för mycket. Att helt försvinna in i sitt moderskap kan nästan vara ännu fulare än tvärtom.

Lily är ett väldigt ensamt barn som längtar efter att någon ska se henne, kan du berätta hur karaktären växte fram?
– Ja, i Lily har jag valt att skildra ett extremt utsatt barn. Som vuxen tänker hon att hon är en bärare av ensamhet och utsatthet, vilket ställs på sin spets när hon själv ska bli förälder och måste släppa fram det hon bär på, kommer hon bli som sin mamma eller inte? Under skrivandet har jag tänkt mycket på barn som växer upp på det här sättet med föräldrar som inte mår bra. Det finns ju flera möjliga utfall för dem; de kan bli utåtagerande, eller sluta sig helt, eller jobba otroligt hårt för att vara duktiga. Men det finns inte så mycket utrymme att bli något lagom och mitt emellan.

Både i dina tidigare romaner och i Naturliga beteenden så återkommer du till frågan om arv och vad man bär med sig från sina föräldrar. Hur kommer det sig?
– Jag är väldigt fascinerad av arvsperspektivet och frågor om hur barn påverkas av sina föräldrars omständigheter och hur trauma går i arv. Jag kom själv till Sverige som treåring och har växt upp med föräldrar som gjort sitt bästa men som också behövt hantera och bearbeta trauman, flykt och etablering i ett helt nytt land. Jag tänker mycket på hur det har påverkat mig och hur mina barn påverkas av mitt arv, trots att de har en helt annan uppväxt. Men det betyder inte att det är en spikrak linje. Jag vill väldigt gärna tro att arv kan brytas och ersättas med något annat, vilket Lily också försöker göra när hon själv blir mamma och lär sig mödra.

Du återkommer till uttrycket ”att mödra”. Vad innebär det egentligen?
– Att mödra finns inte som verb i svenskan, och just verbet är centralt genom berättelsen. Lily vill så gärna att någon ska vilja mödra henne. Jag tror att man kan bli mödrad även av andra än en biologisk förälder och att det kan vara otroligt viktigt och ha stor effekt och betydelse, även när det inte är kontinuerligt. Det kan vara en lärare eller en granne som ser och bekräftar ett barn, som till exempel grannen Gunilla som Lily tyr sig till. Det gör det oerhört viktigt att vi som samhälle ser och bekräftar de barn som vi möter i olika sammanhang.

Lily får katten Majsan som hon försöker ta hand om på alla sätt och vis. I en särskilt berörande scen får Majsan ungar som hon stöter bort, och som Lily desperat försöker rädda med hjälp av grannen Gunilla. Vad kan man säga om Lilys relation till Majsan?
– Lilys relation med Majsan blir en skildring av hur ett försummat barn får ta hand om sig själv på ett sätt som inte alls är rimligt. Det blir också en gestaltning av hur själva omhändertagandet alltför tidigt blir ett personlighetsdrag.
I boken finns också olika exempel på mödrar och vad det innebär att vara mamma, där blir också exemplet med Majsan intressant. Jag hade en katt när jag var liten som stötte bort sina ungar, vilket var väldigt traumatiskt. Senare har jag förstått att just bortstötandet är ett naturligt beteende som katter har ibland. Så det är ju också ett exempel på vad en mamma är och kan vara. Om det här är ett naturligt beteende, hur kan vi då säga vad moderskap är?

Du har sagt att dina tidigare böcker delvis är sprungna ur egna erfarenheter, hur har du tänkt den här gången?
– Den här gången var det viktigt för mig att det inte skulle finnas med någon aspekt av flykt, etnicitet eller rasism som i mina tidigare böcker. Media har en tendens att bunta ihop en viss typ av litteratur till ”flyktinglitteratur”, trots att det handlar om mänskliga trauman och erfarenheter. Det blir väldigt förenklade samtal då. Allt behöver inte ha ett epitet. Jag har velat skriva en berättelse om en mamma och en dotter utan det lagret och är spänd på att se hur det tas emot.