Isabella Löwengrip om kändisskapet och kraschen

Stockholm, 2005. Isabella Löwengrip som nyligen börjat 9:an sitter vid datorn i sitt flickrum. Hon har just läst en artikel på Aftonbladet om hur man startar en blogg och bestämt sig för att själv testa. Hon döper den till Blondinbella och bloggen där läsarna ska få följa en tonårstjej i päls som shoppar, går på Stureplansfester och dricker champagne blir snart en av Sveriges största. För Isabella Löwengrip förstår hur man kan göra sig själv till varumärke, och bloggen blir startskottet på hennes entreprenörskarriär.

Som 20-åring driver hon flera bolag. Åtta år senare har hon byggt upp en företagsgrupp och hunnit bli frånskild tvåbarnsmamma. Hennes bolag omsätter över 100 miljoner och hon utses till Sveriges mäktigaste näringslivskvinna. Livet snurrar fort. Hemma i lyxvillan på Lidingö har hon en egen kock, hon flyger privatjet och signerar ett dyrt hyreskontrakt för en våning på Manhattan. Planerna på en internationell karriär är storslagna och tanken är att pendla mellan New York och Stockholm. Men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. För efter en granskning i Expressen där hon anklagas för att ha blåst upp sina följarsiffror faller både hon och bolagsimperiet. På bara någon vecka förlorar hon 80 procent av sina kunder och tvingas säga upp sin personal. Det är en svår tid som följer och Isabella Löwengrip drabbas av en djup depression. Hon blir inlagd på en psykiatrisk avdelning där hon får elchockbehandlingar.

Ett par år efter den svåra krisen är hon nu aktuell med biografin Isabella som hon skrivit med medförfattaren Rebecka Edgren Aldén. Det är en stark och utlämnade biografi om uppväxten, karriären och kraschen. Vi får läsa om en driven tjej, någon som ville så mycket och som länge är yngst i alla rum – men också om en utsatt och ganska ensam person som lider av ätstörningar. Det är en berättelse om att bli en offentlig person redan i tonåren och vad en ständig jakt på ”content” gör med en.

Det är en mycket mörkare bok än vad jag trodde. Varför ville du skriva den här biografin?

– Det har varit så mycket rubriker om mig genom åren, och jag ville visa personen bakom dem. Berätta om den mänskliga Isabella. Boken har också varit ett sökande i mig själv – vem är jag bakom de olika personorna? Det har varit en tuff process och det är jobbigt att upptäcka mönster hos sig själv och inse hur man har betett sig mot vissa människor. Under arbetet med boken har jag fått gå på djupet med mig själv, och det har gett mig mer än alla terapitimmar hos psykologen.

Vem önskar du ska läsa boken?

– Mina läsare. Vissa har följt mig sedan jag var ett barn och jag vill att de ska förstå mig och varför jag har gjort som jag har gjort.

Vad betyder dina följare för dig?

– Extremt mycket! När livet har varit som mörkast har de funnits där och varit positiva och peppat mig. Att få veta och känna att det finns någon som uppskattar mig därute har varit otroligt viktigt.

Du har ju varit en offentlig person i halva ditt liv och även om du fått support från dina följare så har du fått ta emot mycket hat och hot. Hur har du hanterat det?

– Det är svårt, man vänjer sig aldrig. Det är en ständig kamp, och det är nog svårt för en person som inte är offentlig att föreställa sig mängden hatiska kommentarer. I perioder då jag haft bättre självkänsla har jag kunnat slå ifrån mig det på ett annat sätt, men sedan får man precis som alla svackor ibland och då är det svårare att hantera. När jag började blogga pratade man inte om näthat som man gör idag. Jag upplever också att jag har fått en annan respekt från näringslivet de senaste fem-sex åren. Det blev också en förändring när jag bytte namn från Blondinbella till Isabella Löwengrip.

Flera av dina närstående har fått läsa boken innan. Hur reagerade dem?

– Det var tufft för dem att läsa boken, de hade inte alls förstått hur dåligt jag har mått. Särskilt mamma tyckte att det var jobbigt. För vi har olika uppfattningar – hon tycker att hon har funnits där för mig, medan jag upplever att jag blev sviken.

I boken skriver du bland annat om din pappa som gjorde en klassresa. Han studerade till jurist när du var barn och du imponerades av hans förändring. Han pratar också mycket om hur man tjänar pengar. Hur påverkade det dig tror du?

– Han sa många gånger att ”som entreprenör är du alltid välkommen” och det var något som fastnade på mig. För entreprenörer är ju något av rockstjärnor och jag tänkte att det var en bra väg som skulle öppna många dörrar. Men om bloggen inte hade blivit så stor så kanske jag hade gått i pappas fotspår och studerat juridik.

I boken berättar du att du efter krisen fått diagnosen bipolär sjukdom. Du har sagt att du haft svårt att identifiera dig med den och inte vill bli någon postergirl för sjukdomen. Vad har du för relation till diagnosen nu?

– Den är fortfarande väldigt ny för mig. Den innebär att jag kommer medicinera livet ut och det känns väldigt tryggt att jag kan leva ut drömmar och mål utan att det blir så tokigt som det blivit innan. Jag får inte längre de höga topparna och djupa dalarna. 

Vad är framgång för dig?

– Det är mål man uppnår. Men de målen kan se olika ut, och numera är framgång mer förknippat med lycka för mig. För jag lever ett mycket lyckligare liv nu där jag är mer närvarade och kan fokusera på att vara en bra mamma, sambo och vän. Just nu är det hektiskt med boklanseringen, men annars har jag en mycket lugnare tillvaro där jag jobbar mindre och funderar på vad som ska bli nästa steg i karriären.