”Jag ville förmedla något om hur trassligt det är att vara människa”
Författarna

”Jag ville förmedla något om hur trassligt det är att vara människa”

Debutromanen "Drift" sträcker sig över generationer och kontinenter. Det är en storslagen berättelse om människor som längtar – till någon eller bort eller kanske bara till sig själva. SelmaStories har intervjuat författaren Jenny Holmqvist.

Av: Linda Fritiofsson
Fotograf: Ida Borg
Publicerad: 04 januari 2021

Debutromanen "Drift" sträcker sig över generationer och kontinenter. Det är en storslagen berättelse om människor som längtar – till någon eller bort eller kanske bara till sig själva. SelmaStories har intervjuat författaren Jenny Holmqvist.

En av vårens debutromaner är en fascinerade berättelse om de beslut som kan komma att prägla hela liv. De tre karaktärerna i Drift är släkt, men binds också samman genom sina begär och starka längtan. Det handlar om Eva som i slutet av 40-talet flyttar till Kanada efter att hon tvingats bryta upp från sin hemstad Uppsala. Om Marta, en flicka som lever i ett slags efteråt på en gård i Thunder Bay på 60-talet och försöker förstå sin mammas försvinnande. Och om James som försöker hitta sin plats i 80-talets San Francisco dit han flyttat för att studera matematik.

Jenny Holmqvist arbetar vid sidan av författarskapet som formgivare. Skrivandet började som för många i läsandet. Hon har alltid tyckt om att få uppslukas av berättelser, och efter hand blev det allt mer lockande att själv försöka sig på att bygga en värld. Hon har bland annat gått på Biskops Arnös författarskola, och jobbade med det som skulle bli hennes debutroman under en manuskurs ledd av författaren Monika Fagerholm. Egentligen skulle hon ha omarbetat ett helt annat romanmanus – men karaktärerna Eva, Marta och James manglade över allt annat och i januari debuterar hon med Drift.

– Jag minns att jag vandrade runt i trädgården på landet när förlaget ringde och berättade att de skulle ge ut boken. Jag kunde inte säga en enda klok sak. Det var en lång process och så oändligt skönt när jag fick det slutgiltiga beskedet. Den lilla champagneflaskan som vi åkte och köpte i Vingåker efteråt står nu som ett monument på en hylla i snickarboden. Det är fint.

Hur känns det att Drift snart finns därute?

– Jag har levt med den här berättelsen länge, och de personer som figurerar i den är mina skyddslingar. Varje gång någon ny på förlaget har läst och nämner något ur romanen blir jag förvånad, för någonstans verkar jag fortfarande tro att berättelsen bara finns i mitt huvud. Men det är ju det som är så häftigt också, att den nu seglar ut i världen. Jag äger inte historien längre, och det är något fint i det, i kontrollförlusten.

Berättelsen har kommit till henne genom resor, foton, minnen, filmer och museibesök – men den har framför allt vuxit fram utifrån de tre huvudpersonerna.

– Marta skrev jag om för många år sedan men i en annan form, och hon har sedan dess funnits med i bakhuvudet, som någon som jag känner för och vars erfarenhet jag vill skriva. Evas berättelse påbörjade jag efter att ha besökt Gustavianum i Uppsala, en byggnad som använts för obduktioner i undervisningssyfte. Där såg jag en behållare med en uppsprättad kattunge i formalin. Utifrån den där kattungen fick jag syn på Eva: någon som betraktar kattungeögonen, ser sig själv speglas i dem. Inspirationen till James fick jag på en resa längs Highway 1 i Kalifornien, samma väg som också James färdas på i romanen.

“Jag tycker att besatthet är väldigt intressant. Vad är det som skapar de där känslorna? Vad får en människa att inte kunna släppa taget om en annan? ”

Drift är bland annat en roman om längtan och besatthet. Varför var du intresserad av att skriva om det?

– Det visade sig helt enkelt att de tre personerna jag skrev om var fyllda av längtan och begär. Som alla människor, antar jag. Jag tycker att besatthet är väldigt intressant, vi har nog alla någon gång blivit mer eller mindre besatta av en annan människa, eller åtminstone djupt fascinerade. Men vad är det som skapar de där känslorna? Vad får en människa att inte kunna släppa taget om en annan? Det ville jag gräva i. Men det var inte så att jag satte mig vid datorn och tänkte att jag skulle skriva om ett specifikt tema. Samtidigt det är förstås ändå ett val, om än undermedvetet. Jag tror att jag ville förmedla något om hur trassligt det är att vara människa. Jag skriver nog själv för att försöka begripa lite mer av livet.

 Boken utspelar sig i Uppsala, San Francisco och Thunder Bay i Kanada. Vad har du själv för relation till de här platserna?

– Uppsala har jag tillbringat mycket tid i eftersom min man kommer därifrån, och jag har alltid tyckt om staden. Den rymmer så mycket historia. San Francisco och Kalifornien har jag rest runt i, och har då blivit djupt fascinerad. Dels av kulturen, av alla myter som omger landet, men också av naturen. Kanada är lite mer svårförklarat. Liksom Eva i Drift som tilltalas av idén att Kanada skulle vara ”precis som Sverige”, tilltalades jag av och lekte med den tanken. En plats som till synes är hemtam, men ändå inte. Som ett Sverige i förvrängd form. Jag har aldrig varit där, och det är lite av poängen. Just Thunder Bay hittade jag av en slump på en karta. Det var omöjligt att inte skriva om en plats med ett sådant namn.

Du är född på 80-talet. Hur var det att skriva om 40- och 60-talet?

– Utmanande, både i positiv och negativ bemärkelse. Men jag gillar att göra research och gräva ner mig. Det kan ju i sig alstra idéer genom att man får fatt på någon gammal karta, eller läser om olika sorters material på kostymbyxor … eller någon annan pikant detalj som sätter igång hjärnan. Jag kan inte heller påstå att jag minns särskilt mycket av åttiotalet – och synnerligen inte åttiotalets San Francisco – så även där har jag gjort det svårt för mig. Men jag har tillåtit mig att vara fri i skrivandet. Miljöerna och skeendena är trots allt utifrån mitt huvud och måste få vara det, även om jag försökt vara så historiskt korrekt jag kunnat. Och jag har ju samtidigt blivit sporrad av allt jag inte vet, av att komma långt ifrån mig själv och mitt eget liv.

Skriver du på något nytt?

– Ja, jag arbetar på ett bilderboksmanus och på en ny roman som än så länge innehåller mycket palmer och mycket sol.

Jenny Holmqvist listar tre stora läsupplevelser

Jag läste den när jag var rätt ung, och den fick mig att förstå vilken påverkan litteraturen kan ha på en. Han är en mästare på melankoli och krossade hjärtan.

Mina föräldrar läste den för mig som barn, och jag har även läst om den i vuxen ålder. Den är så fantasifull och vild, och samtidigt inte alls rädd för att vara allvarlig. Jag längtar till att kunna läsa den för min dotter.

 * Älskaren av Marguerite Duras

En bok som jag kan läsa hur många gånger som helst. Så tunn, och så sprängfylld på samma gång. Duras är en sådan författare som jag bara lägger mig platt för. Där varje mening känns fulländad.

Jenny Holmqvist

  • Född: 1984.

  • Bor: I Stockholm.

  • Gör: Författare och grafisk formgivare.

  • Bakgrund: Har en kandidatexamen i litteraturvetenskap och har bland annat gått två år på Biskops Arnös författarskola. Var tills nyligen del av redaktionsrådet för tidskriften Kritiker.

  • Aktuell med: Debutromanen Drift som ges ut på förlaget Forum den 7/1.

  • Tre böcker jag ser fram emot att läsa 2021:

    En stund är vi vackra på jorden av Ocean Vuong. Den har legat och väntat på mig på nattduksbordet ett tag. Jag är ett stort fan av James Baldwin och ska se till att läsa den nyöversatta Nästa gång elden. Och så ser jag fram emot Eufori av Elin Cullhed. Bara det vackra omslaget och titeln gör mig enormt peppad.

Köp boken här

Köp boken här

Lyssna på boken här

Lyssna på boken här

INTERVJUER, TÄVLINGAR OCH ERBJUDANDEN FRÅN ADLIBRIS OCH BOOKBEAT, MEN FRAMFÖR ALLT – MASSOR AV BOKTIPS!

Prenumerera på Selmas boktips

Jag accepterar villkoren.

En sida till? Fortsätt läs!