En av vårens debutromaner är en fascinerade berättelse om de beslut som kan komma att prägla hela liv. De tre karaktärerna i Drift är släkt, men binds också samman genom sina begär och starka längtan. Det handlar om Eva som i slutet av 40-talet flyttar till Kanada efter att hon tvingats bryta upp från sin hemstad Uppsala. Om Marta, en flicka som lever i ett slags efteråt på en gård i Thunder Bay på 60-talet och försöker förstå sin mammas försvinnande. Och om James som försöker hitta sin plats i 80-talets San Francisco dit han flyttat för att studera matematik.
Jenny Holmqvist arbetar vid sidan av författarskapet som formgivare. Skrivandet började som för många i läsandet. Hon har alltid tyckt om att få uppslukas av berättelser, och efter hand blev det allt mer lockande att själv försöka sig på att bygga en värld. Hon har bland annat gått på Biskops Arnös författarskola, och jobbade med det som skulle bli hennes debutroman under en manuskurs ledd av författaren Monika Fagerholm. Egentligen skulle hon ha omarbetat ett helt annat romanmanus – men karaktärerna Eva, Marta och James manglade över allt annat och i januari debuterar hon med Drift.
– Jag minns att jag vandrade runt i trädgården på landet när förlaget ringde och berättade att de skulle ge ut boken. Jag kunde inte säga en enda klok sak. Det var en lång process och så oändligt skönt när jag fick det slutgiltiga beskedet. Den lilla champagneflaskan som vi åkte och köpte i Vingåker efteråt står nu som ett monument på en hylla i snickarboden. Det är fint.
Hur känns det att Drift snart finns därute?
– Jag har levt med den här berättelsen länge, och de personer som figurerar i den är mina skyddslingar. Varje gång någon ny på förlaget har läst och nämner något ur romanen blir jag förvånad, för någonstans verkar jag fortfarande tro att berättelsen bara finns i mitt huvud. Men det är ju det som är så häftigt också, att den nu seglar ut i världen. Jag äger inte historien längre, och det är något fint i det, i kontrollförlusten.
Berättelsen har kommit till henne genom resor, foton, minnen, filmer och museibesök – men den har framför allt vuxit fram utifrån de tre huvudpersonerna.
– Marta skrev jag om för många år sedan men i en annan form, och hon har sedan dess funnits med i bakhuvudet, som någon som jag känner för och vars erfarenhet jag vill skriva. Evas berättelse påbörjade jag efter att ha besökt Gustavianum i Uppsala, en byggnad som använts för obduktioner i undervisningssyfte. Där såg jag en behållare med en uppsprättad kattunge i formalin. Utifrån den där kattungen fick jag syn på Eva: någon som betraktar kattungeögonen, ser sig själv speglas i dem. Inspirationen till James fick jag på en resa längs Highway 1 i Kalifornien, samma väg som också James färdas på i romanen.