Johan Ehn: ”Livet är fullt av sliding doors-ögonblick”
Författarna

Johan Ehn: ”Livet är fullt av sliding doors-ögonblick”

En man återbesöker sitt liv från en sjukhussäng och läsaren får följa med på en omvälvande tripp. Det blev kanske inte som han hade tänkt sig, men än är han inte död. Johan Ehns nya roman är en berättelse om försoning, ett förlorat folkhem och de möten som förändrar våra liv.

Av: Linda Fritiofsson
Fotograf: Elisabeth Ohlson
Publicerad: 07 september 2021

En man återbesöker sitt liv från en sjukhussäng och läsaren får följa med på en omvälvande tripp. Det blev kanske inte som han hade tänkt sig, men än är han inte död. Johan Ehns nya roman är en berättelse om försoning, ett förlorat folkhem och de möten som förändrar våra liv.

Det börjar med en slags Norénjul. I Johan Ehns Inte död än firar huvudpersonen julafton hos sin son och dennes fru i ett radhus i norra Stockholm. Efter whiskydrickande, lite för många ägghalvor med löjrom och en hätsk diskussion som upprör både barn och barnbarn drabbas den 84-årige Elis av en hjärtattack och hamnar på intensiven. Och det är där, från sjukhussängen på Karolinska, som han sedan hamnar i ett transliknande tillstånd där han kan återbesöka sitt liv. Läsaren får följa med till de avgörande ögonblicken – men också till situationer som faktiskt aldrig inträffade. I det Elis kallar revan får han uppleva hur han formats av händelser i livet, men också hur han kanske inte alltid haft ”hela sanningen” till varför människor omkring honom handlade som de gjorde.

– Jag skriver om frågor som jag själv söker ett svar på. Livet är ju fullt av sliding doors-ögonblick och jag har funderat mycket över slumpen kontra livsval. Hur delaktiga vi egentligen är i det som blir våra liv. För mig är skrivandet ett sätt att försöka förstå mitt eget liv – men också livet i stort.

“För mig är skrivandet ett sätt att försöka förstå mitt eget liv – men också livet i stort.”

Johan Ehn debuterade med Down Under 2017. Två år senare kom ungdomsromanen Hästpojkarna som fick fina recensioner och bland annat nominerades till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris. Och nu är han alltså aktuell med sin första roman för vuxna. Inte död än är en berättelse om en före detta teleingenjör, men också om ett Sverige i förändring.

– Jag kallade den för pappaboken ganska länge. Det är en roman, men jag har lånat mycket från min farsas historia och intervjuat honom i flera år. Liksom huvudpersonen arbetade han i ett statligt verk, var den där sociala demokraten som jobbade för det kollektiva och sedan fick uppleva att institutioner såldes ut. Jag har ju också upplevt utförsäljningen, och jag tycker att många som man pratar med idag inte riktigt vill ta in den, eller erkänna vad den fått för konsekvenser, säger han.

Foto: Elisabeth Ohlson

På sjukhuset möter romanens huvudperson sjuksköterskan Tony. Han är en sån som Elis menar att man förr hade kallat fjolla. Någon som när han börjar sitt arbetspass kan säga: ”Jag är lite trött i dag för den här donnan var ute och dansade halva natten”. En som är själva motsatsen till en steril sjukhuskorridor eller en AI-robot om man så vill.

De får en fin kontakt och en får man säga oväntad vänskap uppstår.

– Jag är intresserad av åldersklyftan och hur ska vi kunna mötas och nå varandra över generationsgränserna idag. För Elis betyder det mycket att han inte blir behandlad som en gammal människa av sjukhuspersonalen, att han inte blir reducerad till något ”förbrukat”. När man ser en äldre person är det ibland svårt att tänka att den en gång var 20. Men den människan har ju också gjort misstag, varit dryg, älskat och sårat.

“Jag är intresserad över hur vi ska vi kunna mötas och nå varandra över generationsgränserna idag.”

Romanen utspelar sig en hel del i sjukhusmiljö. Vad har du för relation till den platsen?

– Jag har jobbat inom hemtjänsten, men det är många år sedan. Så under arbetet med boken har jag gjort en del research och jag haft nära kontakt med en läkare som heter Emma Hanfot som hjälpt mig mycket. Och jag har pratat en del med en gammal barndomskompis som jobbar som narkossjuksköterska. Jag är väldigt fascinerad av medicin- och läkarvärlden – och om jag hade haft flera liv hade jag nog velat bli läkare. Och dansare.

Johan Ehn har arbetat med boken till och från i omkring fem år. Och under det senaste två och ett halvt åren har han skrivit mer intensivt och varit tjänstledig från teatern i perioder.

Du är ju gift med en författare (Mats Strandberg). Har han fått läsa under tiden?

– Ja! Vi pratar mycket om vårt skrivande, testar idéer och läser varandras texter. Det är verkligen privilegierat att leva med någon som man respekterar på det planet och litar på.

Johan Ehn listar tre författare som betytt mycket för honom:

  • Michail Bulgakov

”Jag läste klassikern Mästaren och Margarita i tonåren och fick en sån wow-känsla – det var en väldigt stark läsupplevelse som jag fortfarande minns.”

  • Neil Gaiman

”Han har en otrolig förmåga och skriva komplexa karaktärer. Och jag gillar sättet han blandar fantastik och den vanliga världen.”

  • Elizabeth Hand

“Den fascinerade författaren till Generation loss. Hon gör enormt mycket research inför sina romaner som hon sedan lyckas väva in totalt i berättelsen.”

 

Johan Ehn

Köp boken här

Köp boken här

Lyssna på boken här

Lyssna på boken här

INTERVJUER, TÄVLINGAR OCH ERBJUDANDEN FRÅN ADLIBRIS OCH BOOKBEAT, MEN FRAMFÖR ALLT – MASSOR AV BOKTIPS!

Prenumerera på Selmas boktips

Jag accepterar villkoren.

En sida till? Fortsätt läs!