Läs Kalle Linds starka brev till sina söner på fars dag
Läs Kalle Linds starka brev till sina söner på fars dag
Böckerna

Läs Kalle Linds starka brev till sina söner på fars dag

Av: Utanprofil
Publicerad: 09 november 2018

I antologin Till min son, av Augustin Erba, skriver tretton svenska män till sina söner om livet. Vi bjuder på ett utdrag ur Kalle Linds brev till sina söner. Varsågoda!

OM KUKEN

”Mina kära tre pojkar! Kom och sätt er! För en gångs skull har jag faktiskt något viktigt att säga.

Jag kan inte erinra mig att någon pratade om kuken med mig när jag var liten. Det var för all del frigjort sjuttiotal, och vi var via böcker och teveprogram plågsamt medvetna om vad mor och far gjorde när vi kördes ut på förortslekplatsen på lördagsmorgonen, men det var ingen som pratade om vad kuken faktiskt kan ställa till med.

Kuken är er vän, men inte bara. Och inte alltid. Framför allt är den något ni har ansvar för.

När jag sen kom upp i den åldern då man börjar hitta fler och fler finesser med kuken, så var det ingen som pratade om ansvaret i att vara penisbärare. Ungdomsmottagningen visste förstås allt i kondom- och kondylomfrågan, men när det väl var utrett så var det som att man bara kunde köra på och styra dit kuken pekade.

Många fester var det som slutade i gråt. Vi grät aldrig, vi med kukarna. Eller så gjorde vi det, men först när vi kom hem. Vi grät över missförstånden, över att vi gjorde varandra ledsna, över att det som var okej med mej inte verkade vara okej med dej. Tjejerna steg upp ur sängen med en stegrande känsla i sig att vara någons byte. Vi gick med en molande malande förnimmelse av att ha utnyttjat någon. En känsla ingen satte ord på. Allt var väl okej? Vi hade ju bara gjort vad vi behövde? I all ömsesidighet? Varför satt några och grät medan andra skrockade?

(…)

Det går faktiskt att styra kuken. Eller rättare sagt: ni måste göra det. Om det är omöjligt så gör det omöjliga. Ni svarar för era kukar. Det är ni som bestämmer var kuken hamnar. Det är ni som bestämmer vem den visas upp för. Kuken är er vän, men den är inte allas vän.

Ibland ingår man i livet vissa avtal där man lovar att dela kuken med bara en specifik person. Man kan tycka vad man vill om det avtalet. Man kan avfärda hela tvåsamhetstanken och argumentera för att det är besynnerligt att någon kan kräva ensamrätt på just könsdelarna när det är helt okej att dela kroppens övriga organ – öra, öga, mun – med andra. Men då måste man vara tydlig mot den man ingår avtal med. Eller låta bli att ingå det. Avtal är avtal och de förutsätts man följa. Att göra en annan människa förtvivlad är något av det jobbigaste man kan utsätta sig själv för.

Och innan ni plockar fram kuken – försäkra er om att sammanhanget tillåter det. Det är inte alltid så lätt att avläsa. Det är inte alltid folk uttryckligen uppmuntrar en eller ens säger att det är okej. Där får man försöka gå lite på känsla. Är ni två ensamma på ett rum efter att ha utbytt saliv och hesa förtroenden? Då är det troligen lugnt. Är ni två ute på stan bland folk och har aldrig träffats förut? Vänta då lite. Eller tänk på något annat. Är den andra avsvimmad, okontaktbar, däckad? För helvete, ring en ambulans!

(…)

Jag hoppas att ni blir vänner med era kukar – och då menar jag riktiga vänner, sådana som inte bara låter saker ske utan att hejda dem, som ställer sina vänner mot väggen och sätter ner foten när de beter sig illa. Eftersom jag vill tro att jag och er mor i alla fall har lyckats pumpa lite samvete i er så hoppas jag också att ni utvecklat förmågan att skämmas. Och ett bra tips om man vill motverka skam – och ta det från en man som gjort skammen till en livsstil – är att se till att inte göra saker som man skäms för.

För övrigt älskar jag er.

Foto: Ola Torkelsson

Köp boken här!

Köp boken här!

En sida till? Fortsätt läs!

Crazy rich i Asien är en en galen roadtrip genom Singapores rikaste elit