Årets bok-nominerade Liane Moriarty: "Jag hoppas på igenkänning, skratt, tårar"

Grattis till nomineringen till Årets bok! Vad tänkte du först när du fick beskedet?

— Jag kände mig oerhört förtjust i hela Sveriges befolkning, och särskilt tacksam för dem som gillar min bok.

Äpplet faller inte är din nionde bok. Hur skulle du beskriva en typisk ”Liane Moriarty-roman” med bara tre ord?

— Australienska! Familjer! Drama! (Min man skulle säga, ”Känslor, känslor, känslor.”)

Vad är du mest nöjd med i Äpplet faller inte?

— Jag älskade familjen Delaney och jag saknar dem fortfarande. De kändes väldigt verkliga för mig, och jag var nöjd med lunchscenen på farsdag – jag hade väldigt roligt när jag skrev den, och jag var nöjd med hur allt hängde ihop. Det är knepigt när man har så många karaktärer på ett ställe samtidigt och måste få dem att röra sig och prata och äta.

Vilka tankar och känslor hoppas du att romanen väcker hos läsarna?

— Jag hoppas på igenkänning, skratt, tårar, och kanske en och annan flämtning.

Så nu är du nominerad till ett svenskt litteraturpris. Vad är ditt förhållande till Sverige? Har du någonsin varit här?

— Ja, jag gjorde en skandinavisk bokturné strax före pandemin och var gäst på Bokmässan i Göteborg. Jag älskade maten, människorna och det fantastiska landskapet. Mina barn (som kom från Sydney under skollovet efter att jag var klar) pratar fortfarande om en speciell åktur på Liseberg.

Och en sista fråga, vilken är din absoluta favoritbok, som du aldrig glömmer?

— The Accidental Tourist av Anne Tyler, för att det var hennes första bok som jag läste. Den introducerade mig till hennes andra fantastiska verk, och för att jag på något sätt fick tillstånd att skriva om vanliga människor från att läsa den boken.