Lucy Dillon: ”Jag är inte ett fan av superlyckliga slut”
Lucy Dillon: ”Jag är inte ett fan av superlyckliga slut”
Författarna

Lucy Dillon: ”Jag är inte ett fan av superlyckliga slut”

Av: Johanna Stenius
Publicerad: 08 maj 2017

Vi har pratat relationer, skrivande och såklart hundar med engelska Lucy Dillon. Hon är aktuell med Allt jag önskade, en hoppingivande och hjärtevärmande roman om förlorade drömmar och nya möjligheter.

Hej Lucy! Hur vårdar man sina relationer på bästa sätt?
– Det klassiska talesättet ”behandla andra som du själv vill bli behandlad” är väldigt bra! Med vänlighet, humor och ärlighet. Precis på samma sätt som att du aldrig ska låta någon uppföra sig mindre vänligt mot dig än vad du gör du gör mot någon annan.

När du skriver, hur utvecklar du relationerna mellan dina karaktärer? De är ofta komplicerade och förändras en hel del under bokens gång, för att på slutet vara något helt annat än vad de var från början. Har du klart för dig från början vad som ska hända, eller låter du det hända spontant medan du skriver?
– Jag har en uppfattning om vad jag vill redan när jag lägger upp handlingen, men ibland utvecklas en karaktär medan jag skriver. Det finns en fara i att fastna för mycket i en förbestämd handling, du kan missa de mänskliga reaktionerna då. Jag stannar hela tiden upp och frågar mig ”skulle någon verkligen tänka eller säga så? Tänk om de har en hemlighet som skulle få dem att reagera helt annorlunda?”. Och plötsligt märker jag att berättelsen tar en annan riktning! Jag försöker hela tiden hitta en balans mellan att ge läsarna små överraskningar samtidigt som att berättelsen ska vara realistisk. Som läsare är det värsta jag vet när man tänker ”det där skulle aldrig ha hänt i verkliga livet”. Jag är inget jätte-fan av superglada, lyckliga slut. Om jag har engagerat mig i en bok och kunnat relatera till den med mina egna stökiga känslomässiga upplevelser, och författaren plötsligt löser alla problem med hjärtesorg, infertilitet, sjukdom eller vad som helst annat på ett halvt kapitel, då känner jag mig lite besviken när jag läst klart.

 Vad utmärker en riktigt bra roman?
– När du kommer till de sista tio sidorna och inte kan sluta läsa, men samtidigt försöker dröja kvar lite, för att du inte vill att de ska ta slut – det är en riktigt bra roman för mig. Och när karaktärer som känns som vänner, som du tänker på lite då och då. Är de fortfarande tillsammans? Köpte de huset? Skaffade de en till hund?

Vilka författare läser du?
– Jag älskar Kate Atkinson, hon är ett utmärkt exempel på en författare som skapar världar man inte vill lämna. Jag älskar också Jojo Moyes kraftfulla berättande, och Phil Rickmans läskiga böcker om Merrily Watkins. De vilka utspelar i Herefordshire, där jag bor. När jag behöver lite mer lättsamma, romantiska böcker tycker jag om att läsa Chrissie Manby och Fiona Walker, två väldigt roliga engelska romcom-drottningar.

Vad har du för planer framöver?
– Jag har ett väldigt hektiskt år framför mig! Jag ska skriva klart min roman som handlar om Longhamptons konstgalleri, och förhoppningsvis ska jag flytta till ett nytt hus i sommar. Sen, när jag har flyttat, håller jag tummarna för att jag kan skaffa en ny hund som kan fylla de sorgligt tomma korgarna efter Violet och Bonham. Håll utkik på min websida för chans att vinna några av de svenska böcker jag har på min hylla. Och förstås, håll utkik på hemsidan efter nya hundbilder!

av Stephanie Tärnqvist

Fakta

  • Vem:

    Lucy Dillon

     

  • Född:

    1974.

     

  • Bor:

    Herefordshire, England.

     

  • Gör:

    Författare.

     

  • Böcker:

    Böcker: Ensamma hjärtan och herrelösa hundar, Hundar, hus och hjärtats längtan, Också levde de lyckliga, När livet börjar om, Tango för vilsna själar, Hundra omistliga ting.

     

  • Aktuell:

En sida till? Fortsätt läs!