Maria Dufva: ”Är du orolig? Då måste du agera”
Maria Dufva: ”Är du orolig? Då måste du agera”
Författarna

Maria Dufva: ”Är du orolig? Då måste du agera”

Av: Tove Kullenberg
Publicerad: 22 augusti 2017

Du har koll på ditt barns fritidsaktiviteter. Följer med på fotbollsträningen, hämtar efter ridningen eller lämnar på scouterna. Du känner kanske också till när de dricker för första gången, är ute försent eller gör något annat ”olovligt”. Men vet du något om deras liv på nätet? På riktigt?

Nej, inte om du är som den genomsnittliga föräldern i alla fall. Det menar Maria Dufva, kriminolog och författare till nyutkomna Mitt barn på nätet.
– Vuxna har oerhört dålig kunskap om barnens liv på nätet, säger Maria Dufva. Hade kunskapen varit bättre hade vi kunnat undvika många utsatta situationer för barnen.

För att minska glappet har hon skrivit boken Mitt barn på nätet. Här riktar hon sig till alla vuxna i samhället som på något sätt har barn omkring sig – inte bara föräldrar, utan även mor-farföräldrar, lärare, skolpersonal, idrottsledare, ”vi måste alla närma oss barnen i denna fråga”, menar Maria Dufva.

Redan i tredje klass har många stött på näthat

Och barnen behöver också prata, det har hon märkt under de sex år hon föreläst för barn och unga om internet.
– Det finns ett sådant uppdämt behov av att diskutera livet på nätet. I vissa skolor säger eleverna att jag skulle behöva stanna i dagar i stället för under några timmar.

Redan i tredje klass har många elever stött på näthat. Oftast läser de olika ”youtubers” kommentarsfält, och tar del av det som sprids där.
– Man kan kanske tycka att det är märkligt att en nioåring tittar på och följer en trettioåring som Therese Lindgren, eller Jockiboi. Men istället för att avfärda det eller skratta åt det så bör du som förälder sätta dig in i den världen. Ta det på allvar.

Vi har gemensamt vuxenansvar

Och till alla de föräldrar som lönlöst har försökt, och bara får enstaviga svar eller kanske inga alls, har Maria Dufva ett tips:
– Be barnet hitta en annan vuxen som hon eller han vill prata med eller be någon du känner prata med ditt barn! Vi har ett gemensamt vuxenansvar i denna fråga.

Maria Dufva menar att det räcker med att man som utomstående vuxen ger barnen av sin tid, lyssnar och visar respekt, ”då vill de ofta prata”.
– Själv brukar jag alltid visa att jag vill prata om deras tillvaro online, och det uppmanar jag andra att göra.

Barnet är oftast experten i familjen

Vad ska då man prata om med barnet?
– Barnet är oftast experten i familjen, så börja med att be barnet visa var de hänger just nu, populäraste appen just nu, och så vidare. Därefter kan man resonera tillsammans kring vårt beteende på nätet. Hur skriver vi till varandra? Diskutera i generella termer till en början.

– Lär barn olika sekretessinställningar. Resonera kring dessa. Vad är skillnaden mellan offentligt och privat? Vad innebär det om du sänder live för hela världen? Lär barnet att tänka kring detta.

En annan viktig fråga att prata om är hur man svarar om man blir kontaktad av någon vuxen på nätet.
– Något som är viktigt att komma ihåg är att barn av idag är väldigt artiga. Som barn är du alltid underordnad en vuxen, barn vet att de ska göra som de vuxna säger. Det är också därför många barn inte säger nej.

Vad är det viktigaste vi ska veta om barnens liv på nätet?
– Det viktigaste att komma ihåg är att internet är ett och samma – för alla. Du vet själv vad som finns på nätet. Exakt samma sak kan barnen mötas av.

Det händer ofta att chockerande hemska länkar och kedjebrev skickas runt bland barn och ungdomar.
– Förekom barnet genom att prata om det! Säg att du har hört att det skickas runt, och lär ditt barn att fråga sig: är det här bra för mig att titta på? Hur mår jag när jag tittar på det här? Kommer jag få mardrömmar? Erbjud dig att vara den som öppnar länken först och avgöra om barnet ska se eller läsa.

Du bör ha koll på vad ditt barn gör på nätet

Ska man spionera?
– Nja, kanske lite lagom, menar Maria Dufva. Jag gillar inte ordet spionera, men som vuxen ska ha en nyfiken attityd. Och du bör ha koll på vad ditt barn gör på nätet. Du har ett föräldraansvar. Och är du orolig, då måste du agera!

Vad ska jag göra om jag får reda på att mitt barn utsätts för näthat?
– Det finns hjälp att få. Även som vuxen kan man ringa BRIS eller andra hjälpinstanser. Och du kan vara anonym. Men vi måste reagera om vi anar eller ser att ett barn far illa.
– Hade vi vuxna alltid agerat även på andras barn oftare så hade vi haft ett bättre samhälle. Enligt urgamla etablerade kriminologiska teorier finns det ett nära samband mellan att själv vara utsatt och att utsätta andra, avslutar Maria Dufva.

Av Tove Kullenberg

Tips ur Mitt barn på nätet av Maria Dufva (Bonnier Fakta)

Några rättesnören för barn och unga

  • Skriv bara det som du skulle kunna säga till personen öga mot öga, inget annat – så länge det inte handlar om något positivt eller trevligt förstås.
  • Har du inget trevligt eller snällt att säga – säg inget alls.
  • Du ska kunna stå för det du skriver. Måste du vara anonym för att våga skriva – då ska du heller inte skriva det

Fem frågor att ställa till barn som utsatts för eller utsatt andra för näthat

  • Skulle du kunna skicka det här som du fått till den kompis du gillar mest?
  • Är det skillnad på vad som skrivs och vad som sägs på riktigt?
  • Hur mår en person som skriver så här?
  • Om du får gissa – varför skriver någon så här?
  • Skulle det kunna vara ett skämt – finns det andra sätt att tolka?
  • Om du får en chans att göra om – hade du skickat/ skrivit detta igen?

Råd till dig som vuxen

  • Vi måste finnas där och lära barnen att hantera näthatet – sitt eget och andras. De ska inte under några omständigheter svara på samma sätt – då riskerar de att dra igång ett krig i kommentarsfältet. Öva med barnet att bemöta på att lågaffektivt sätt istället: ”När du skriver så där, känner jag mig…”, eller ”Varför skriver du så? Hur tror du det känns i mig?”
  • Lär barnen tidigt att ta ansvar för sina handlingar på nätet. Förklara vad som är okej och inte. Resonera ofta kring ton och ordval utan tillgång till mimik eller kroppsspråk.
  • Prata om att det är den som skriver som har ett ansvar att budskapet/meddelandet tolkas som det avses.
  • Ytterligare en aspekt att diskutera är hur vuxna agerar på nätet. Barn gör som bekant som vuxna gör, och kanske är vuxnas beteenden en av de viktigaste förklaringarna till att det sprids kränkningar och hat på nätet.
  • Ett enkelt grepp för att komma igång med ett samtal kan vara att utgå ifrån barnets egna referensramar. Att se hur de tänker kring vad som är sant eller om det är ”alternativa fakta”.
Köp boken här

Köp boken här

Fakta

  • Vem:

    Maria Dufva

  • Född:

    1973.

  • Bor:

    NyheI Saltsjöbaden utanför Stockholm.

  • Familj:

    Man och två barn.

  • Gör:

    Maria Dufva är kriminolog och jobbar med barn som utsatts för brott, men har med tiden specialiserat sig på brott på nätet. Hon föreläser för barn, unga föräldrar och skolpersonal och är ofta inbjuden att kommentera aktuella händelser som rör barns säkerhet på nätet i olika medier.

  • Aktuell:
Missa inget

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

En sida till? Fortsätt läs!