Så hittade förläggaren den hyllade författaren Agota Kristof

Maria Såthe är förläggare och litterär chef på Wahlström & Widstrand. Här skriver hon själv om hur hon upptäckte författaren Agota Kristof och om den omedelbara kärlek hon kände för hennes böcker. Och om hur allt började med lite slösurfande. 

Jag har varit nervös i veckor och så kom de äntligen – recensionerna! ”Närmast genial” och ”sällan har jag läst något så nervigt raffinerat och på djupet originellt”, skriver Dagens Nyheter. ”Trilogin är något av det bästa jag läst… Den är en snillrik hyllning till litteraturen” skriver Aftonbladet och Svenska Dagbladet ”jag satt som fastfrusen, drabbad på ett sätt man sällan blir.” De känner precis som jag! Vilken lättnad och vilken lycka.

Det är allt bra häftigt att man kan hitta böcker i ett arkiv, älska dem och sedan bestämma sig för att det får bära eller brista och så händer det här. Många gånger har jag tänkt att om jag som läser så mycket tycker så oerhört mycket om de här så kan det inte bara vara jag. Men så senaste veckorna, nervositeten, jag har aldrig varit så nervös inför en utgivning och jag har aldrig varit uppe på nätterna för att googla och se om det kommit någon recension.

Det började för snart två år sedan när jag slösurfade och ramlade över en flera år gammal dansk artikelserie där olika författare skrev om deras största läsupplevelser. Wahlström & Widstrand skulle precis ge ut sin första bok av Naja Marie Aidt och hon var en av dem som skrev, om Agota Kristof, och med sådan kärlek och passion att jag genast gick till Stadsbibliotekets arkiv. Redan på första sidorna av Den stora skrivboken, första delen i en trilogi som också består av Beviset och Den tredje lögnen, förstod jag att det här är något stort och alldeles unikt. Kristofs ord rasar fram över sidorna och blir till en svindlande läsupplevelse, helt olik allting annat jag tidigare läst. Böckerna är lättlästa och man läser snabbt, när man läst färdigt är det som om man varit i en centrifug, man vacklar nästan upp från läsfåtöljen och sedan vill man bara läsa om dem genast.

Författaren är från Ungern, men levde i exil och tvingades lära sig franska i vuxen ålder, vilket också var det språk hon skrev på. Haruki Murakami skriver i Författare till yrket att hans fascination för Agota Kristof gjorde att han själv började skriva på engelska. Jon Fosse är en annan som sätter Kristof högt och han översatte och dramtiserade Den stora skrivboken (Tvillingenes dagbok på norska) för Det norske teateret i 2007. Den stora skrivboken har satts upp på teatrar i London och New York och också filmatiserats två gånger. Trilogin är översatt till mer än 30 språk. Trots allt detta är Agota Kristof fortfarande relativt okänd i Sverige, men med hela fyra titlar av Kristof i januari hoppas jag att vi kommer att ändra på det!

Samtidigt ger vi också ut Agota Kristofs självbiografi Analfabeten, en mångfacetterad pärla på 55 sidor där hon lyckas säga mer om ett liv än vad de flesta gör på flera hundra sidor.

Marianne Tufvesson har översatt, Naja Marie Aidt skrivit efterord (i översättning av Johanne Lykke Holm) och Sara R. Acedo har gjort omslagen.

Nu finns böckerna där ute, ta väl hand om dem!”

Av: Maria Såthe

Foto: Sofia Runarsdotter