”Vissa personer dras till trubbel som magneter”

Södermalm. Det var en rå höstmorgon och David Ärlemalm hade precis lämnat sin dotter på förskolan. På Swedenborgsgatan fick han syn på en pojke i sexårsåldern som höll sin pappa i handen. Barnet hade tunna kläder för årstiden och pappan, som såg ut att ha levt ett hårt liv, liksom lufsade fram bredvid pojken. Han såg dem bara för ett ögonblick, men bilden gjorde något med honom, och han började fantisera om deras liv. Det blev början på ett romanprojekt och nu kommer David Ärlemalms debut Lite död runt ögonen.

– När jag var föräldraledig med vår son skrev jag varje dag när han sov middag. Boken är skriven under fem månader, vilket jag tror märks på tempot. Tidigare när jag har försökt mig på att skriva något längre har jag lagt ner projektet efter kanske 30 sidor, men den här berättelsen var faktiskt väldigt lätt att skriva. Det fanns något terapeutiskt i att mitt i bebisbubblan även få gå in i något annat.

I veckan kommer boken. Är det nervöst?

– Lite. Men samtidigt är det utanför min kontroll nu och framför allt är det ju väldigt roligt. Om någon skriver något om den vill jag förstås gärna läsa det, men jag ska försöka att inte hänga för mycket på sociala medier och i stället fokusera på arbetet med en ny roman.

Lite död runt ögonen handlar om Arto, en före detta missbrukare, som försöker få ihop tillvaron med sin dotter Bodil vars mamma dött i en överdos. Han tycks ha hittat en någorlunda stabilitet i livet, men när falsk ryktesspridning leder till att han får sparken från jobbet på skolan där han jobbar i skolköket, hamnar han i en Kafkaliknande situation där problemen dras till honom.

Det är en pappa-dotter-skildring och föräldraskap är ett centralt tema i boken. Varför ville du skriva om det?

–Relationen till barn är något som är centralt i mitt eget liv just nu. Jag har fyra barn, jag och min fru har två barn och så har jag två bonussöner. Huvudpersonen Arto är däremot påhittad och långt ifrån min egen person.

Dottern Bodil är en tydlig och egen karaktär i boken och dialogen mellan henne och pappan är väldigt bra skriven.  

– Det hade nog varit svårt att skriva den om jag inte hade barn själv. Men eftersom jag har fyra mellan 3 och 10 år därhemma och har lyssnat på mycket dem, så kändes det naturligt. För mig var det medvetet och viktigt att Bodil skulle vara en egen och framträdande karaktär i boken, och jag har också inspirerats av böcker där barnet har fått ta en stor plats. Bland annat Tove Janssons Sommarboken, som jag gillar väldigt mycket, och Cormac McCartcys Vägen.

Boken är en ömsint skildring av en minst sagt kantstött person. Huvudpersonen Arto älskar sitt barn och kämpar för sig och dottern men ”lyckas” ändå inte. Han vill väl, men det blir fel. Hur skulle du beskriva honom?

– Om man tog bort dottern Bodil från boken så tror jag att man skulle tycka att han var ganska osympatisk. Han är egentligen som vem som helst, men saknar de där sista spärrarna som gör att han kan ge en sömntablett till ett barn, sno bilar och ta till våld. Jag hade en kompis som hamnade i problem bara han gick ut på gatan. Han var världens snällaste person, men vissa dras till trubbel som magneter. Arto har inte någon verklig förlaga, men han är en sådan person som drar till sig problem även när han försöker att undvika dem.

Boken är tillägnad din morfar. Vad har han betytt för ditt skrivande?

– När jag var liten och var hemma hos mormor och morfar satt han alltid i en fåtölj med sina tjocka glasögon och läste. Det fanns något nästan sakralt över det, och jag minns att jag tyckte att det kändes fint och viktigt. Vuxet. Han fick mig att börja läsa i tonåren och att förstå värdet av att berätta en historia.

Jag har förstått att du är en boknörd. Berätta om ditt läsande!

– Det finns så otroligt mycket jag vill läsa, och även om jag inte har så mycket tid, brukar det ändå bli någon roman i veckan. Innan läste jag mycket brittisk och amerikansk litteratur, men de senaste åren har jag läst mycket från svenska och skandinaviska författare. Jag gillar verkligen Tom Malmquist som har inspirerat mig och tyckte exempelvis mycket om Sara Villius Madonna och Johanna Frids Brinn Oslo Brinn. Jag har också öppnat upp för lite andra genrer, och gillade Stina Jacksons Silvervägen. Nu ser jag fram emot att läsa om Julian Barnes Känslan av ett slut.

David Ärlemalm listar 3 stora läsupplevelser: 

• Aednan av Linnea Axelsson – Jag blev helt golvad av den här – det är en otroligt vacker diktbok.
• Vinternoveller av Ingvild H Rishø – Jag läste Vinternoveller när jag var mitt i arbetet med det bokprojekt jag håller på nu, och efter läsningen skrev jag om hela manuset från början haha. Hon är så otroligt bra och om inte fler böcker av henne översätts får jag väl läsa dem på norska.
• Hold your own av Kate Tempest – Jag gillar verkligen den här brittiska poeten och rapparen. Hold your own är en bra ingång till hennes diktböcker.