Med bilder och texter gör frilansjournalisten och opinionsbildaren Kajjan Andersson ett bestående avtryck i samhällsdebatten. På hennes Instagram diskuteras kropp och jämställdhet och Kajjan har på kort tid blivit en av de starkaste rösterna inom kroppsaktivismen. Att läsa tillsammans med barnen Alfred, 6 år, och Betty, 4 år, har varit en självklarhet.
Hur läser du med dina barn?
— Vi har alltid läst mycket med barnen, dels för att vi vet om att det är väldigt viktigt men också för att vi tycker att det är roligt med böcker själva. När jag jobbade på kulturredaktion fick jag en hel del böcker därifrån och annars har vi alltid varit flitiga besökare på bibliotek. Hur vi har läst har däremot sett rätt olika ut och har framför allt formats efter hur barnens kvällsrutiner varit. Oftast har det varit gemensam godnattsaga med båda barnen, men idag sover de i olika rum och då har vi fått dela upp det lite. Alfred har dessutom börjat läsa själv och går hellre och hämtar böcker dagtid, medan Betty fortfarande efterfrågar läsning vid nattning. Själv föredrar jag nog dagtidsläsningen, i en mysig fåtölj på biblioteket eller i soffan hemma. Då behöver inte varannan mening upptas av en vuxens gäspningar.
— Det har även varit olika vem av oss vuxna som efterfrågats vid läsning. Min man är expert på att göra olika röster, dialekter och ljudeffekter medan jag är kass på det. Jag har däremot en bra berättarröst och kan fånga in stämningar som spänning, upprymdhet och nervositet. Ja men du hör, vi är nördiga med det här.
Varför läser ni?
— Vi älskar böcker. Att ha en bokhylla full med fantastiska berättelser och illustrationer är en oslagbar känsla. Och vi märker hur positivt det påverkar barnen med läsning och berättelser att kunna referera till. Ordförråd är jätteviktigt och det blir markant större om barnet får vara med och läsa böcker, men något man kanske inte pratar om lika ofta är hur barnböcker bygger om ett referensbibliotek för barnet. Händelser, känslor, situationer som barnet kanske inte upplevt självt får det möjlighet att sätta sig in i och liksom ”prova på” när det kommer från en berättelse. Det är superviktigt när det kommer till att utveckla empati, solidaritet och självständighet – ett sätt att få dem att reflektera över både sig själv och sin omgivning.