Hans nya thriller jämförs med House of Cards och Hitchcock

Läs också: 6 nervkittlande politiska thrillers

Hej Magnus Montelius, grattis till alla hyllningar!
När man läser Åtta månader får man känslan av att titta på ett spännande avsnitt av danska tv-serien Borgen eller House of Cards. Ett riktigt bra betyg!  Var har du hittat din inspiration?
– Inspirationen kommer mycket från vår samtid och aktuella händelser, även om jag sedan skriver en väldigt fiktiv historia. Politiska biografier, både från Sverige och utomlands, är en viktig inspiration. Sedan har jag alltid fascinerats av rollen som pressekreterare, mitt emellan makten och media som bevakar den, och har länge velat skriva från det perspektivet.

Leif GW Persson skriver om din bok: ”Väl hopkommet, oavbrutet spännande och dessutom en och annan tanke som väcks i just mitt läsarhuvud. Litterär underhållning när den är som bäst.” Just att skriva spänning – som verkligen är spännande – är inte det lättaste. Hur har du jobbat?
– Jag går helt på vad jag själv tycker är spännande. För mig handlar det mycket om att förstå människors motiv och göra det till historiens motor. Det jag tycker är mest fascinerande är varför någon gör som den gör. När sedan insatsen hög och sanningen långsamt avtäcks blir det spännande för mig.

Det är många oväntade vändningar i boken. Hade du historien klar för dig innan du skrev?
– Både och. Grundstoryn var rätt klar, men allteftersom personerna utvecklas under skrivandet så lägger jag till nya vändningar. Eller mer korrekt: så uppstår nya vändningar. När personerna i boken gör saker som förvånar mig själv låter jag det som regel stå kvar – instinkt slår planering i det kreativa arbetet.

Den känns enormt väl researchad.”Få kan skriva så andlöst spännande om politik”, enligt Lotta Olsson på DN. Berätta, hur har du gått tillväga?
– En viktig del var att tala med olika människor inom politik och media. Framför allt med en god vän som haft samma position som huvudpersonen i boken – pressekreterare till utrikesministern. Ibland handlar research om att förstå hur saker går till: hur bereds beslut, hur hanteras utlandsbesök etc. Här tar jag mig dock sedan stora friheter för att göra berättelsen tät och spännande. Den andra – och ännu viktigare delen – handlar om att förstå drivkrafterna hos olika aktörer. Här strävar jag mer efter att ligga nära verkligheten även om jag ofta skruvar det ett par varv till.

Boken utspelar sig till stor del på UD. Just nu gör ju även tv-serien Dips succé på SVT. Även den utspelar sig på UD, men har ett lite mer humoristiskt anslag… Varför valde du just UD av alla departement?
– Två skäl. Dels är det den naturliga måltavlan för påverkansoperationer på riktigt hög nivå. Och dels så höjer det insatsen i historien. Det finns säkert skumma lobbyister som försöker påverka regeringskansliet att, säg, luckra upp kraven på Attefallshus. Men det är helt enkelt inte lika spännande som krafter som underminerar utrikespolitiken på Moskvas uppdrag.

Vad är det med UD som gör att det är så tacksamt att skildra?
– Alla man talar med inom politik och Regeringskansliet framhåller att UD skiljer ut sig. Dels handlar det om status och dels om den starka ställning som de opolitiska tjänstemännen har.

Vi får följa den kantstötta journalisten Nina Wedén och den politiska konsulten Max. Hur fick du inspiration till dem? Har du haft några verkliga förlagor?
– Nej, jag försöker undvika särskilda förlagor. De uppstår förmodligen ur minnet av en mängd människor som blandats och hämtats från mitt undermedvetna. Det viktiga för mig är att jag verkligen gillar mina huvudpersoner, en känsla av att de hade kunnat bli mina vänner om jag mött dem i verkligheten.

”Det ryska hotet” är högst närvarande i boken, ett rätt vanligt återkommande inslag i svensk populärkultur. Vad är det som fascinerar så med det stora landet i öst?
– Dels handlar det förstås om att Ryssland de facto är det stora hotet och har så varit både nu under Putin och tidigare under Sovjettiden, samt ännu längre tillbaka i historien. Sedan finns det något med Ryssland som fascinerar, det ogenomträngliga, det dramatiska och det faktum att man faktiskt i de flesta skeden sedan hundra år tillbaka varit skickligare än väst på spionagets hantverk, framför allt med levande källor.

Berätta om dig själv! Du är själv miljörådgivare, ett yrke som kanske inte förekommer så ofta i spänningsromaner. Hur ser din vardag ut?
– Jag är rådgivare åt främst städer och kommuner i frågor om vatten. Mina uppdrag handlar mer om att bygga upp organisationer och ge underlag till politiska beslut än om teknik. En sorts managementkonsult inom miljö. Tidigare arbetade jag mycket utomlands och har bott i Afrika och Latinamerika samt genomfört många uppdrag i Asien och Östeuropa. Jag har en ganska egen och i mitt tycke fascinerande nisch, men utifrån sett ganska smalt och nördigt. Jag kan döda vilken middagskonversation som helst genom att försöka förklara vad jag egentligen gör. Därför försöker jag oftast undvika att prata om mitt jobb.

Din förra bok utkom för 8 år sedan, men som Lotta Olsson i DN skriver: ”Det här var en andrabok värd att vänta på”. När skriver du?
– Jag har vikt fredagarna åt skrivande, men det blir många helger också. Åtta månader har huvudsakligen skrivits i mitt hus på landet i Sörmland där landskapet är bedövande vackert, nätterna becksvarta och hästhovar det vanligaste ljudet jag hör.

Vem tycker du ska läsa din bok?
– Självklart vill jag fånga de som gillar spänningslitteratur, men jag hoppas att min bok även gillas av människor som normalt mest läser annat. Att man kan uppskatta Åtta månader för skildringen av människorna i boken och den samtid den speglar.

Läs också: Leif G W Perssons favoritböcker – vi har listan