Mircea Cartarescu känner sig som en rocksstjärna på turné. Vi träffar honom på Årets Bokmässa i Göteborg, där han tillbringar några dagar. Sedan är det vidare hem till Bukarest för några korta dagar med familjen, sen vidare till Tyskland, Österrike och Schweiz, där hans senaste roman Solenoid precis publicerats. Han säger att det är kul men också tröttsamt Det är jobbigt för familjen, de är väldigt nära och det är inte alltid lätt att vara ifrån dem, men han gör det för sin bok.
Mircea Cartarescu introducerades för den svenska publiken med romanen Nostalgia, ett verk som utkom första gången 1989 i Rumänien, då kraftigt censurerad. Efter diktaturens fall gavs boken ut på nytt, i sin helhet. Den hade då redan nått internationell ryktbarhet och varmt mottagande.
I ett land som Rumänien, där det en gång var livsfarligt att öppet uttrycka sina åsikter, trodde du att det en dag skulle finnas frihet för folket?
— Oavsett hur falsk den rumänska revolutionen var har folket känt förändring, bra förändring. Att vara fria att resa. Att vara berättigade att tala fritt och direkt och att se sig som värdiga världsmedborgare. Så folket i Rumänien är medvetna om fördelarna från den rumänska revolutionen. Samtidigt finns det baksidor. Det finns yttrandefrihet, som till exempel möjliggörs av sociala medier där alla kan göra sin röst hörd, men baksidan är att ingen lyssnar. Du kan prata och säga vad du vill men det är ett slags kaos, en kakafoni, där ingen kan tränga igenom. Alla är med men ingen lyssnar. Folk kan resa, men baksidan är att de har blivit fattiga immigranter dit de flyttat: till Spanien, Italien, England och Irland. Det finns 4 miljoner rumäner som lider för de är inte känner sig hemma, för att de inte känner sig som första klassens medborgare. De upplever inte nödvändigtvis direkt diskriminering, men känslan av att vara en främling är psykiskt påfrestande. Men sammantaget har rumäner det mycket bättre nu. De ser sig som medlemmar av den Europeiska unionen, de har mer pengar, de har mer värdighet, de är del av en större politisk helhet. Rumäner är bland de mest proeuropeiska människorna i Europa, även om vi omges av länder som går i motsatt riktning som Ungern, Polen och Tjeckien. Vi är ett undantag i den delen av världen, och det är bra för Europa i mitt tycke.