Läs mer: Mons Kallentoft: ”Jag vill visa vem som är den bästa författaren”
Noir-genren visar ofta samhällets baksida, ställer det ljusa mot det mörka och spelar på ett samhälle i förfall. Varför attraheras ni av genren?
Jens Lapidus: För mig är det en naturlig angreppspunkt eftersom jag jobbade som jurist och advokat i 15 år. I mitt jobb såg jag den sidan av samhället. Det var så hela mitt skrivande tog fart. Jag kände att här finns mycket spännande att berätta, det som är skuggsidan eller undersidan. Sedan gillar jag noir väldigt mycket själv, jag har alltid varit en sucker för den litteraturen. En gammal vis man sa en gång till mig att man ska skriva det man själv tycker om att läsa.
Mons Kallentoft: Det tog mig 15 år av trial and error med diktsamlingar och jättesmå seriösa romaner innan jag kom på det där. Skriv det du själv vill läsa. Jag har alltid dragits åt estetiken som finns i noir. Även i livet har jag dragits till de miljöerna, och till viss del i umgänge.
JL: Det finns också en moralisk eller samhällsideologisk grundpelare i noir. I mycket vanlig krim, t.ex. svensk, löser man brottet på slutet. Någonstans sänder man ut en signal att vi löser de här sakerna. Det finns saker som löses i Mons bok Se mig falla, men det finns också saker som förblir åt helvete. Det är så samhället ser ut på riktigt. Det är inte perfekt, det finns skit där. Och vi ska inte låtsas som att det inte finns.
Är det det ni vill berätta om samhället i era romaner?
MK: Människorna i samhället är väl egentligen mer intressanta. Och människorna i den här boken är väldigt mycket människa fast i strukturen. Hur högt upp du än kommer i strukturen sitter du ändå fast i den. I noir är det aldrig the big fish som åker dit. Det är alltid de hårt arbetande smågangstrarna som på något sätt bara vill ha ett bättre liv.
Läs mer: Spänning på stranden! 13 nya deckare att läsa i sommar