25 år av debatt med Nina Björk

Det är senvinter 1996 när Nina Björk bokdebuterar. Hon är 29 år och har än så länge bara haft en artikel publicerad i kvällspressen. Att hennes bok ska komma att påverka generationer av läsare och bli en modern klassiker är inget hon vet något om. Faktum är att hon fortfarande är förvånad över det enorma genomslaget; hon trodde ju att hon hade skrivit en bok som bara skulle intressera en mindre krets feminister.

Under det rosa täcket  är en feministisk uppgörelse om hur vi formas till män och kvinnor. Den kretsar kring frågan om vad kvinnlighet är och fick snabbt kultstatus. Boken anses vara en av de viktigaste feministiska böcker som utkommit i Sverige på senare år, och gjorde författaren till något av en rockstjärna under 90-talets andra hälft. Den så kallade tredje vågens feminism hade kommit till Sverige och utanför landets bibliotek ringlade köerna långa när Nina Björk var där för att prata om sin bok.

Under det rosa täcket var, som Katrine Kielos skriver i förordet till nyutgåvan som kom för några år sedan, helt enkelt en bok som blev mer än en bok. Hon skriver i samma förord att den samtidigt som den förde in Judith Butlers teorier om genus i svensk debatt var något av en självhjälpsbok där unga kvinnor fick verktyg att ifrågasätta.

Läs mer: 15 böcker som orsakade debatt (och skandaler)

Författaren, litteraturvetaren och frilansjournalisten Nina Björk föddes 1967 i Offerdal. Hon växte upp i Falkenberg, nära varuhuset Gekås, och bor sedan många år i Lund med man och två barn. Sedan debuten för nästan 25 år sedan har hon varit en central person i kulturdebatten. Hon har framför allt kritiserat kapitalismen och vår tids överkonsumtion, och hennes texter har inte sällan väckt starka reaktioner.

För drygt tio år sedan skrev hon en text som kritiserade inredningshetsen och medelklassens upptagenhet av att renovera sina kök. ”Skitdrömmar” skrev hon i krönikan som fick vissa att rasa. (I efterhand har hon sagt att människan har en skönhetslängtan, och att det inte ska blandas ihop med det hon kallade för ”skitdrömmar”).

I  Lyckliga i alla sina dagar – om pengars och människors värde från 2012 fortsatte hon att rannsaka olika samtida drömmar. På senare år har hon också gett ut boken Drömmen om det röda där hon utifrån ikonen Rosa Luxemburgs liv resonerar kring socialism, språk och kärlek. Nina Björk har beskrivit skrivandet och den totala närvaron som kan infinna sig som ett välsignat tillstånd. I en tidigare intervju med Fokus säger hon så här:

– Jag mår bra när jag skriver. Framför allt för att jag får tid att tänka långsamt. Jag älskar tänkandet som process. Världen känns skyddad när jag håller på med en bok.

I höst är hon aktuell med fackboken Om man älskar frihet – tankar kring det politiska där hon diskuterar vad det innebär att ta tron på frihet och individualism på allvar. I förordet skriver hon att hennes motståndare ofta hävdat att hon vill bestämma över andra och inskränka individens frihet, men att hon då sagt att individen redan är ofri. Att det redan är några som bestämmer över andra. Om man älskar frihet handlar om den kärnan – och hon skriver att boken är ett försök att tänka filosofiskt kring politik och människa, bortom dagspolitiken.

Nina Björk dissekerar i boken ideologiska föreställningar om frihet, och synar begrepp som meritokrati, klass och bejakande av individers olikhet. I en ny intervju med Svenska Dagbladet säger hon att hon vill bjuda in till en intellektuell läsfest.

– En viktig sak för mig var att inte demonisera mina motståndare, att inte säga att de innerst inne hatar frihet. Det är bättre att utgå från att den som säger nånting menar det. Jag vill resonera, säga ”om du försvär dig till det här värdet borde du också tänka på de här sakerna”, säger hon i samma intervju.

Ur förordet till Om man älskar frihet: 

”I den här boken försöker jag se på några fenomen i vårt samhälle som om jag såg dem för första gången. Ni vet det där om fiskarna som inte vet att de befinner sig i elementet vatten, just eftersom de simmar så självklart i det? Vi är alla som de fiskarna, inneslutna i det som självklart bara är. Och ändå är vi ju inte fiskar, utan människor – och därmed utrustade med förmågan att ta ett steg tillbaka och se vårt eget betingande, våra egna villkor.”