Tina Frennstedt: ”Det här är mitt sätt att lyfta fram starka, sexiga, vanliga, kompetenta, lesbiska kvinnor”
Författarna

Tina Frennstedt: ”Det här är mitt sätt att lyfta fram starka, sexiga, vanliga, kompetenta, lesbiska kvinnor”

En lesbisk polis som löser cold case-fall på Österlen. Den tidigare kriminalreporten Tina Frennstedt har fått internationella framgångar med sina deckare om Tess Hjalmarsson. Nu är hon aktuell med ”Skärseld” – den tredje delen i Cold case-serien.

Av: Linda Fritiofsson
Publicerad: 30 juni 2021

En lesbisk polis som löser cold case-fall på Österlen. Den tidigare kriminalreporten Tina Frennstedt har fått internationella framgångar med sina deckare om Tess Hjalmarsson. Nu är hon aktuell med ”Skärseld” – den tredje delen i Cold case-serien.

Att Tina Frennstedt skildrar polisarbete på ett trovärdigt sätt i sina böcker är inte särskilt konstigt. Hon hade arbetat med kriminaljournalistik i 15 år när hon för några år sedan debuterade som deckarförfattare med Försvunnen.

– Jag hade en ofärdig deckare i skrivbordslådan i många år efter att ha gett ut min första bok Diplomatdottern. Men det var aldrig rätt tillfälle, chefsjobb och barn tog all tid. I det ofärdiga manuset fanns Tess Hjalmarsson och efter några år var det som om hon ettrigt knackade mig på axeln och uppmanade mig att skriva färdigt.

Under åren som kriminalreporter var det en del ouppklarade fall som stannade kvar hos henne ­­­– och den första boken i Cold case-serien var fritt baserad på ett fall i Mariestad där den 22-åriga Helena Andersson förvann efter en utekväll. Tina blandar verklighet och fiktion och måste göra etiska avvägningar i skrivandet, men har tidigare sagt att hennes erfarenhet är att många anhöriga faktiskt vill att det skrivs om fallen. Att tystnad kan vara dubbelbestraffning.

“Jag är väldigt glad för att ett polskt förlag har köpt boken, den kan nog behövas där.”

Deckarseriens huvudperson och hjältinna är Tess Hjalmarsson. Hon är en driven polis och kriminalinspektör, en supersnut, men också en ganska vanlig person med drömmar om familjeliv och sommarställe. Och så är hon homosexuell, vilket inte är särskilt vanligt i spänningslitteraturen.

Varför var det viktigt för dig att Tess skulle vara lesbisk?

– Ja, lesbiska brukar istället få vara monster i fiktiva berättelser… som huvudpersoner i deckare är de en ganska stor bristvara. Personligen tror jag att jag skulle tycka det var både svårt och ointressant att låta Tess vara något annat än vad jag själv är. Lesbiska är dessutom en undanskymd grupp i samhället på många områden. Även inom gayrörelsen har homosexuella kvinnor historiskt sätt varit betydligt osynligare och fått ta mindre plats. Så detta är mitt sätt att bidra till att lyfta fram starka, snygga, sexiga, vanliga, kompetenta, lesbiska kvinnor. Mina böcker kommer ju sannolikt inte ges ut i varken Ungern eller Ryssland, med tanke på hur man ser på homosexuella där och nu även inför lagar mot ”att sprida homosexualitet”. Däremot är jag väldigt glad för att ett polskt förlag har köpt boken, den kan nog behövas där.

“Tess har fått så mycket kärlek från läsarna – tyskarna älskar henne.”

Hur har din huvudperson mottagits av läsarna?

– Tess har fått otroligt mycket kärlek från läsarna, även utomlands och särskilt tyskarna älskar henne. Jag tror det är för att hon är en tuff och superduktig mordutredare, men också för att jag låter hennes svagheter lysa igenom. Och hennes problem är ganska allmängiltiga, de flesta kan känna igen sig i dem.

Var den här typen av förebilder i litteraturen något du saknade när du var yngre?

– Det var inget jag tänkte på då, man var så van vid att inte kunna spegla sig någonstans. I princip var det bara Eva Dahlgren som det ryktades om kunde vara flata. Men förebilder är viktiga, att förstå att man inte är ensam. Det är först då, när man ser andra som är likadana och som man kanske ser upp till, som man själv inser att man också kan hamna där man vill. Så jag hoppas att jag med mina böcker kan bidra med viss spegling.

Du bor i Stockholm men tillbringar somrarna på Österlen. Vad betyder den platsen för dig? Varför ville du förlägga handlingen i just Skåne?

– Sedan jag tog över vårt familjehus utanför Brösarp för några år sedan tillbringar jag mer och mer tid där, året runt. Många av mina starkaste barndomsminnen är därifrån och jag har fortfarande en del släkt i trakten. När jag var yngre flydde jag Skåne och längtade efter storstaden och pulsen. Som äldre blir man hembygsromantiker. Men jag har också velat skildra ett Österlen som är bortom det typiska ”Sveriges Provence”. Stora delar av året är det ett lite bortglömt, ett avskuret hörn av Sverige med kalla hårda vindar som drar över fälten, arbetslöshet och fattigdom. Det tycker jag känns intressantare att skildra.

I början av juli kommer den tredje och fristående delen i Tina Frennstedts spänningsserie – Skärseld. Tess har nu flyttat ihop med sin flickvän Sandra och under hösten härjar eldsvådor på Österlen. Det har varit tre bränder och fyra döda på mindre än en månad och allt tyder på att de är anlagda av en gärningsman. Tess påminns samtidigt om ett fall från förr och snart verkar även hon stå på mordbrännarens lista.

Berätta lite om den nya boken! Är det som tidigare inspirerat av verkliga fall? 

– Ja, det finns många detaljer som är inspirerade av ett ouppklarat mord på en kvinna i Skåne. På grund av ett polismisstag bedömdes det som en brandolycka och sedan blev det, som så ofta, omöjligt att klara upp mordet. Men jag har förhållit mig betydligt friare till verkligheten den här gången. Fokus ligger framförallt på Tess Hjalmarsson och det förflutna som kommit ikapp henne. Boken har två teman, hämnd och modersrollen. Jag tycker det är intressant att spegla vilka olika konsekvenser ett ouppklarat fall kan få och krafterna som det kan sätta igång, även långt senare.

Även i den tredje delen samarbetar Tess med kollegan Marie Erling. Hur skulle du beskriva henne och deras relation? 

– De är väldigt olika. Marie är ett maskrosbarn som spottar, svär och säger rakt ut vad hon tycker. Hon ser också Tess svagheter och påpekar dem gärna. Tess tillhör den övre medelklassen och vet hur ett bra vin ska smaka, det skulle Marie aldrig känna igen eller bry sig om. De två skulle sannolikt inte känt varandra om de inte jobbat ihop men nu har de lärt sig uppskatta varandra. I många kriminalromaner och tv-serier säkrar man upp med en manlig och en kvinnlig polis som får bilda team. I mina böcker har kvinnorna huvudrollen, männen står lite vid sidan om.

Du har gett ut tre deckare på mindre än tre år. Vad är det bästa med skrivandet enligt dig?

– Det svindlande i att de karaktärer jag suttit och tänkt ut även blir levande för andra, i Sverige och utomlands. Och det fascinerande i att, om hjärnan är på rätt frekvens, så växer scener och dialoger fram på ett sätt som jag inte var beredd på. Men jag ser skrivandet som ett jobb också, om jag inte kunde försörja mig på det skulle jag nog inte hålla på. Så det är en kombination av passion och hårt arbete.

Berätta om ditt skrivliv. Hur brukar processen se ut när du arbetar med en deckare?

– Det har förändrats under de här tre böckerna. Första gången handlade det om att sätta spelkartan, måla upp karaktärerna och skapa deras värld och skildra ett verkligt fall i romanform. Andra gången utvecklade jag konceptet och gick dessutom betydligt närmare verkligheten. Nu vill jag utvecklas och tycker det är roligt att utmana mig själv. När jag börjar med manuset har jag en sorts övergripande bild i huvudet av hur boken ska bli. Jag ser den nästan som färdig produkt, med början och kanske även en slutscen. Sedan gäller det att bryta ner allt och göra ut den så det funkar som en berättelse. Och mycket förändras under vägen. Jag skulle beskriva min arbetsprocess som både väldigt disciplinerad och kaotisk – lite beroende på vilken fas jag är i.

Tina Frennstedt listar tre kvinnliga favoritkaraktärer:

  • Jane Tennison i Prime suspect, polisernas polis. (av Helen Mirren)
  • Stella Gibson i The Fall (Gillian Anderson)
  • Kay Scarpetta (rättsläkare i Patricia Cornwells böcker)

Författaren om tre viktiga platser i Cold case: Skärseld:

Gislövshammar: Skånes minsta fiskeläge på Österlen. Hit har Tess Hjalmarsson flyttat med sin nya kärlek.

Simrishamn: Precis som i de andra böckerna hamnar Tess och Marie ofta här, till exempel på Hotel Svea som är med även denna gång.

Öresundsbron: Anledningen till att platsen är viktigt får man läsa sig till i boken. Jag älskar bron, den står för en sorts frihet, en väg ut och tillbaka till Skåne.

Köp boken här

Köp boken här

Lyssna på boken här

Lyssna på boken här

INTERVJUER, TÄVLINGAR OCH ERBJUDANDEN FRÅN ADLIBRIS OCH BOOKBEAT, MEN FRAMFÖR ALLT – MASSOR AV BOKTIPS!

Prenumerera på Selmas boktips

Jag accepterar villkoren.

En sida till? Fortsätt läs!