Johan Theorin:
Deckare

Johan Theorin: "Jag fick det smala och stormiga kustlandskapet i blodet".

Deckarserien Ölandssviten har blivit omtyckt av många. Kriminalförfattaren Johan Theorin beskriver det öländska landskapet målande och gåtfullt. Nu är den nya och femte delen i serien här trots att vi trodde att sista bladet var skrivet.

Av: Andrea Lindelöw
Fotograf: Johanna Hanno
Publicerad: 25 november 2021

Deckarserien Ölandssviten har blivit omtyckt av många. Kriminalförfattaren Johan Theorin beskriver det öländska landskapet målande och gåtfullt. Nu är den nya och femte delen i serien här trots att vi trodde att sista bladet var skrivet.

Åtta år har gått sedan utgivningen av boken RörgastDå var det ljumma sommarkvällar och turistsäsong på den gemytliga ön i Östersjön. Skepparen Gerlof Davidsson hade börjat bli till åren men var fortfarande involverad i mysterium och mörka hemligheter. Boken fick fin respons och blev nominerad till bästa svenska kriminalroman 2013. Många trodde att boken var avslutningen på serien. Men det vi trodde var slutet på en era visade sig bli en fortsättning, trots uppehållet på flera år.

Många har trott att serien är avslutad då den kallats för Ölandskvartetten, men nu blir det en kvintett. Vad fick dig att skriva en femte bok?

Jag fick en bra idé som passade för en till historia om gamle Gerlof och unga polisen Tilda på Öland. Sedan var det bara att skriva. Jag har nog aldrig själv sagt att det var en avslutad serie, och Benvittring är en fortsättning på kvartetten. ”Ölandssviten” har förlaget döpt den till nu, så då kan det bli hur många romaner som helst!

“Jag har massor av frågor kvar till morfar som jag får ställa till Gerlof istället.”

Skepparen Gerlof är gammal nu och bor på äldreboende. Är det här det sista vi ser av honom?

Det tror jag inte. I Benvittring ska Gerlof fylla åttiosex, men det är ju ingen ålder!

Johan Theorin. Foto: Johanna Hanno

Johan Theorin. Foto: Johanna Hanno

Fortsättningen på deckarserien lever upp till förväntningarna. Nu är Gerlof i slutet av åttioårsåldern och bor på äldreboende. Han är svag och orkeslös men måste skaffa sig visshet om varför en man har dött på en strand i ett stenras. Tilda Davidsson arbetar fortfarande som polis och är involverad i den pågående utredningen. På samma strand som mannen hittas död hittar hon benrester under kransen av rosor. Senast han syntes till var det i sällskap med Gerlof. Det som inleds här efter blir en intensiv och gåtlik jakt efter ett svar. Och skepparen Gerlof tycks alltid bli personligt inblandad.

Vad har du gjort för research till Benvittring?

 Jag har kollat olika polisrutiner med en kriminaltekniker och en polisinspektör som jag känner, så att jag vet hur brottsplatsundersökningar och andra saker går till. Och jag har läst om gamla skutor och min morfars olika dokument som han sparade om sin egen tid till sjöss. Jag var journalist innan och det yrket bygger mycket på att lyssna och läsa, och sedan skriva, så romanresearch är en återgång till det.

Du har tidigare nämnt att ett sätt att få tillbaka din morfar genom Gerlof. Hur då? Och hur skulle du beskriva Gerlof?

Min morfar var pensionerad skutskeppare när jag var liten, han hade seglat i trettio år mellan Öland och fastlandet med olika laster i sin skuta, precis som Gerlof har gjort, men han dog innan jag blev vuxen. Jag har massor av frågor kvar till morfar som jag får ställa till Gerlof istället. De har samma sjöfararbakgrund, men Gerlof är inte min morfar. Gerlof är nog mer grubblande, lite som jag, och han är surare när han stöter ihop med fastlänningar.

Vad betyder Öland för dig, och vad gör att du hela tiden återkommer till Öland i dina böcker?

Jag har aldrig bott på Öland, men jag har varit på norra delen av ön sedan jag var baby. Min mor kom därifrån och även om hon flyttade till fastlandet innan jag föddes så åkte hon tillbaka med oss barn varje chans hon hade. Hela hennes släkt bodde där och jag satt och åt kroppkakor och lyssnade till spännande historier om ön när jag var liten. Och fick hela det här smala och stormiga kustlandskapet i blodet. Så jag känner mig hemma på Öland, både som person och författare.

“Det är alltid något som griper tag i mig, som känns oavslutat och mystiskt.”
Foto: Johanna Hanno

Foto: Johanna Hanno

Varifrån får du inspirationen till mysterierna i böckerna?

 Jag stöter bara på dem. Det kan vara någon tidningsartikel som jag läser och funderar vidare på, eller en historia jag hör från någon släkting. Det är alltid något som griper tag i mig, som känns oavslutat och mystiskt och som jag funderar vidare på, tills en historia växer fram.

Ditt intresse för historia lyser igenom i berättelserna. Kan du berätta mer om det?

Det är intressant med historia för folk i alla tider har haft ungefär samma problem och utmaningar som vi har i dag, rent mänskligt. Och vi får svaret på frågan ”Hur hamnade vi här?” om vi studerar historia, och samma fråga gäller kriminalfall. Alla mina ölandsromaner har handlat om hur saker i det förflutna, ibland många årtionden tidigare, påverkar Gerlof och de andra romanfigurerna i nutiden.

Hur ser arbetsprocessen ut när du skriver en deckare?

 Jag har en anteckningsbok för varje roman som jag skriver upp precis allt i som jag kommer på om romanen. Fakta om romanfigurerna och repliker de skulle kunna säga. Miljöbeskrivningar, polisrutiner, sjöfartsfakta, ledtrådar, slutsatser och allt annat som känns viktigt. Sedan har jag de anteckningarna som grund när jag sätter mig vid datorn och skriver romanen.

Hur har du utvecklats som författare sedan debuten med Skumtimmen?

 Jag tror att jag är rätt lik mig som författare, då och nu. Jag är historieberättare och skriver historier på ungefär samma sätt. Kanske är Benvittring en lite mer avancerad historia, med olika trådar som slingrar sig runt varandra innan de knyts ihop mer och mer när slutet närmar sig.

Om du skulle skriva något helt annat, vad skulle du skriva då?

 Jag har skrivit något ganska annorlunda från ölandsromanerna: en svensk fantasyserie med det nordiska 1300-talet som inspiration, om några unga soldater som hamnar i det hemliga riket Jarmaland långt upp i fjällvärlden. Skulle jag skriva något ännu mer annorlunda vore det nog en faktabok, kanske om gammal folktro.

Har du några litterära förebilder?

 Alla som har skrivit något bra. Att vilja skriva lika bra som begåvade författare som Ruth Rendell, Kerstin Ekman eller Karin Fossum är en jättebra inspiration.

Johan Theorin

  • Född:

    1963 i Göteborg.

  • Bor:

    Stockholm.

  • Gör:

    Författare och journalist.

  • Aktuell med:

    Benvittring som är femte delen i Ölandssviten. Boken gavs ut av Wahlström & Widstrand den 15 november.

Läs boken här

Läs boken här

Lyssna på boken här

Lyssna på boken här

Missa inget

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag accepterar villkoren.

Läs mer