”Blod är tjockare än vatten” brukar det som bekant heta – familjerelationer är starkare än alla andra typer av relationer. Men stämmer det? I Jörn Donners roman Blod är tunnare än vatten har han vänt på steken på flera sätt. Relationerna betyder allt, släktskapet betydligt mindre. Och i slutet av boken blandas blod med vatten på ett högst bokstavligt sätt, i en ocean som till slut uppslukar det.
– Det kretsar bland annat kring ett förhållande som utvecklar sig mellan de två av de tre huvudkaraktärerna men också om fara för ond bråd död, berättar Jörn Donner. Han är en av Nordens mest kända kulturpersonligheter: filmregissör, före detta filmbyråkrat, politiker, kritiker och författare. Mellan 1978 och 1982 var han VD för Svenska Filminstitutet, och har givit ut mer än sextio böcker och regisserat ett tjugotal filmer. Han har bland annat belönats med en Oscar för sin roll som producent för Ingmar Bergmans Fanny och Alexander. Nu har han valt att ägna sig åt sitt lands dramatiska historia.
90 procent fiktion
Romanen har en exakt startdag: den 29 april 1918, Det var dagen då den så kallade ”vita segern” blev ett faktum, när staden Viborg befriades från de röda. Platsen är Karelska näset, mer exakt vid en bäck som utgör gränsen till Ryssland. Systerbäck på svenska, Rajajoki – ”gränsån” på finska. En bäck som alltjämt rinner i utkanten av dagens S:t Petersburg. Det rådde vid den tiden ett nästan-krig mellan det nyss självständiga Finland och den revolutionära ryska regimen. Bokens huvudperson, som kallar sig Alexander, söker sig över bäcken, som flykting från de ryska bolsjevikerna. Han letar upp sitt eget hus, en datja, där han finner en kvinna som ockuperat huset och nu siktar på honom med en pistol.