Kjell Westö: "Det är som om hela mitt författarskap pekat fram mot den här romanen."

Sensommar, vinter, i ruiner, nybyggt och glänsande. Författaren Kjell Westö ser sin hemstad Helsingfors i många lager. När han går över Salutorget och vidare längs Esplanaden som ligger bara en kort promenad från hemmet, så är det inte bara den ljumma sensommarkvällen och turisterna som framträder, inte bara hiphopen som dånar från Allas, den havsnära anläggningen med både bastu, bassänger och stor konsertlokal. Han ser samtidigt jazzbandet som spelar på Svenska teaterns tak på 1920-talet, han ser krigstidernas Helsingfors, 1950 talet, 1980-talet, och den tomma målarduken till stad som uppstod under Coronapandemin. Allt framträder samtidigt och tydligt för honom – en känsla som han tar med in i arbetsrummet.
– Kanske är det därför mitt skrivande ibland blir så intensivt att jag blir helt slutkörd av det. Jag inte bara skriver om mina karaktärer, jag är dem, de blir nästan verkligare för mig än nuet och verkligheten omkring mig, säger Kjell Westö när vi träffar honom hemma i lägenheten i centrala Helsingfors. Han har nyligen avslutat de sista korrigeringarna av romanen Skymning 41, och befinner sig nu i det vakuum som uppstår innan boken kommer från tryck.

Staden, Helsingfors, är en egen karaktär

Skymning 41 är Kjell Westös nionde roman och precis som i hans andra böcker är staden Helsingfors en karaktär i boken, lika mycket som personerna som rör sig i den. Men i den här roman finns också en annan överhängande närvaro, nämligen kriget – eller krigen: vinterkriget och fortsättningskriget. Och den bräckliga freden där emellan. Perioder i Finlands historia som alla som lever där har någon form av relation till. Så också med Kjell Westö själv. Både hans farfar och hans morfar stupade i krigen, något som har färgat hela hans liv. Därför har också romanen om kriget fått vänta, tills tiden blev mogen.

– Det var viktigt för mig att romanen om kriget skulle vara helt fiktiv och inte handla om min släkt. För tio år sedan skrev jag Hägring 38 som utspelar sig just före kriget. Den här romanen är på flera sätt en sorts kusinroman till den.

Huvudkaraktärerna i Skymning 41 är Henry och Molly, han är journalist och hon skådespelerska, de är unga och moderna med blicken riktad ut mot världen. Men liksom för många andra avbryts tillvaron av krigets brutala verklighet. Molly turnerar i Sverige under vinterkriget utan att veta om det kommer att finnas ett Finland att resa hem till. Henry rapporterar från slagfältet, men slits mellan sin vilja att berätta det han verkligen ser och tidningsutgivarens krav på betryggande läsning för hemmafronten.

Krigets ständiga närvaro. En verklighet som alltför många idag kan känna igen sig i i Europa, något som Kjell Westö själv inte kunde förutse när han började arbeta med romanen år 2020. Skymning 41 har blivit en på flera vis skrämmande aktuell berättelse.

– Det finns scener i Skymning 41 som är väldigt brutala, de handlar om en ung soldat och hans trauman. När jag skrev de scenerna utspelade sig samtidigt samma sak i verkligheten i Ukraina och de brutala bilderna från bland annat Butja kablades ut via media. Det var en overklig känsla och oerhört skrämmande.

En berättelse om hur människan formas av krig

Romanen är alltså inte bara en berättelse om hur varje nu formas av det förflutna, utan också en skildring av hur människor påverkas av krig och konflikt, och av hur ett land med ett geopolitiskt läge som Finlands – eller Ukrainas – ständigt tvingas förhålla sig till sin stora granne. Kjell Westö ser det som sannolikt att många kommer att dra paralleller till nuet. Men han vill också framhålla att Skymning 41 i allt väsentligt är en skönlitterär roman, och kanske den viktigaste och mest personliga han skrivit.

– Förutom de historiska skeendena är förstås karaktärerna och själva berättelsen också centrala. Det är en roman om krig, men också en roman om kärlek.

Han var själv oförberedd på hur djupt han skulle gå in i kriget och berättar om hur starkt han själv identifierar sig med huvudkaraktärerna Molly och Henry.
– Det är som om hela mitt författarskap pekat fram mot den här romanen. Hägring 38 slutade strax före andra världskriget, min första roman Drakarna över Helsingfors tar vid precis vid andra världskrigets slut. Nu har jag tagit mig an också den här avgörande perioden.

Den som läst alla Kjell Westös böcker vet att hans författarskap tog ett stort kliv för 10 år sedan med Hägring 38, som bland annat tilldelades Nordiska rådets litteraturpris. Det är något som har fallit på plats, erfarenheten, rutinen, att veta vad som är viktigast att fokusera på i berättelsen.
– Jag har lärt mig att välja vad jag ska berätta och också att välja bort – det har varit avgörande med tanke på den mängd research jag gjorde för den här romanen. Det förflutna innehåller så mycket som är intressant, det gäller att veta hur man ska navigera i det, och det gäller också att inte berätta för mycket.

Och framtiden? Kjell Westö ser det som en ynnest att få fortsätta skriva, och tar ingenting för givet, men hoppas ändå skriva en eller ett par romaner till. Tankarna finns också att skriva något icke-fiktivt om hemstaden Helsingfors.

– ibland får jag frågan vad jag skulle ha blivit om jag inte blivit författare. Som yngre brukade jag svara ”taxichaufför i Helsingfors”, jag kunde staden och dess omnejd väldigt bra. Men nu har metropolområdet vuxit enormt, på många ställen känner jag inte igen mig alls. Så det är nog bättre att jag skriver berättelser.