Ulrich Alexander Boschwitz skrev Resenären i exil i Norge och England under månaderna omedelbart efter Kristallnatten i november 1938, och den gavs ut på tyska för första gången våren 2018. I sin skildring av faran i att vara godtrogen och av omgivningens grymma likgiltighet är Resenären i högsta grad relevant för vår egen tid.

På kvällen den 9 november 1938 bankar det på dörren till familjen Silbermanns våning i Berlin. Otto Silbermann, välbärgad och väl ansedd affärsman, lyckas rädda sig ut genom bakdörren. Trots att han hört talas om bekanta som fängslats eller försvunnit har Silbermann levt i förnekelse och tänkt att förföljelserna inte angår honom. Han, med sin kristna fru, sina goda förbindelser och bekanta i nazistpartiet, han som på grund av sitt utseende har förmågan att smälta in. Han inser att han borde ha följt sin sons exempel och lämnat Tyskland för länge sedan. I ett försök att rädda det som räddas kan – sin familj, sitt hem, sin firma, sitt liv – stiger Silbermann på ett tåg. Med portföljen full av det som återstår av förmögenheten reser han kors och tvärs genom landet. Men de han kallat sina vänner vänder honom ryggen, och till sin svåger, dit frun flytt, är han inte längre välkommen. Gränserna är stängda för den som har ett ”J” stämplat i passet. Tyskland har blivit en bur.

Översättare: Jens Ahlberg